Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TlnsKßlPl’.
Det är klart, att den sökta lagen icke kan ligga hos spegelbilden så
som sådan, utan måste finnas hos det väsen, hvilket denna afbildar. Den
kan således hvarken sökas i vitterheten och i dess estetiska eller sedliga
beskaffenhet eller i någon dess inverkan på tiden eller folket, utan den
måste ligga hos denna tid eller detta folk själft, ty där finna vi det väsen,
som undergår förändringarna, och af dessa är, såsom vi antogo, vitter
heten en afspegling. Hvarje författare, äfven den minste, är ett barn af
sitt folk och framlägger omedvetet, ja, till och med emot sin vilja något
af det, som ligger detta folk pä hjärtat, och ju större och betydelse
fullare han är, desto mäktigare är i detta hänseende hans förmåga, desto
mera genomgripande hans inverkan pä sin samtid; men ju flere allmänt
mänskliga drag han i denna sin afspegling lyckats träffa, ju klarare och
genomskinligare den bildliga form är, i hvilken han smält sitt innehåll,
desto säkrare höjer han sig från den mera inskränkta egenskapen att vara
en tolk blott för sin tid och sitt folk till att bli detta för alla tider och
alla folk, med ett ord, han lyfter sig från en endast partikulär till en
universel betydelse.
Literaturen är sålunda ett folks sätt att uttrycka sina känslor, före
ställningar och tankar, och literaturhistorien är berättelsen om, huru detta
under tidernas lopp gått till. Men då folkets känslor, föreställningar och
tankar nödvändigt sammanhänga med dess öfriga lif, så blir literatur
historien icke blott ett uppräknande af mer eller mindre estetiska alster,
det ena efter det andra, utan den blir en ingående del i folkets historia,
med hvilken den måste tänkas stäld i det allra närmaste sammanhang. Ju
mera denna historia är berättelsen om ett lifskraftigt folks utveckling till
frihet och själfständighet, desto mera skall man finna literaturen taga del
i denna utveckling och återspegla den inre sidan af det lif, som fått sitt
yttre uttryck i folkets politiska öden. Alt uppmätande pä måfå af literära
perioder efter estetiska eller moraliska utgångspunkter hos ett folk, som
har en verklig historia, måste därför anses förkastligt, och den enda rik
tiga grundsats, som härvid kap uppställas, är den, att literaturhistorien i
tidsgrupperingen följer den politiska historien, och framställningens Ögon
märke måste vara att visa, huru de literära alstren på ett eller annat sätt
äro naturliga uttryck för samma rörelser, som skildras i de politiska häfderna.
För att styrka den här framstälda grundsatsen, vilja vi först kasta
en flyktig blick på några af de förnämsta kulturländernas literatur och
därpå se till, huru saken skulle gestalta sig beträffande vårt eget land.
Vi förbigå den antika literaturen med den anmärkningen, att lika
som den grekiska i sin hela utveckling är fullt organisk, sä att den
står som det mest lysande exempel för tillämpning af poetikens begrepp
och läror, sä är den romerska genom sin relativa osjälfständighet och
härmning ett af de mest talande bevisen på en literatur, uppkommen
på konstgjord väg, under det att äfven den i sådant, där den är själf
ständig och skapande, såsom i satir och historieskrifning, är både till
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
