Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS NORMALA SÖMN OCH DRÖM.
görande sätt vid det vegetativa lifvets viktigaste förrättningar, bland
hvilka dessutom särskildt respiration ock cirkulation stå under in
flytande/ af ryggmärgens omedelbara fortsättning, förlängda märgen.
Af alt detta framgår således att nervsystemen, trots alla olikheter,
dock till sin art och verksamhet gå öfver i hvarandra och bilda en
enhet, samt likaledes, att en snart sagdt otalig mängd vägar stå öppna
för den växelverkan mellan båda, mellan själens lif och det kropps
liga, hvarigenom i vissa fall nämda enhet faktiskt ger sig tillkänna
så, att dels själens stämningar och tillstånd frambringa förändringar i
det vegetativa lifvet, dels omvändt förändringarna hos detta senare
öfverföras till själen såsom känslor af behag eller obehag. I det
vakna tillståndet, då hjärnan är fullt upptagen af sina på verkligheten
riktade operationer, utöfvar under normala förhållanden inom orga
nismen dennas verksamhet intet märkbart inflytande på det animala
lifvet, eller åtminstone endast ett ytterst svagt, hvarur säkerligen en
stor del af de själsstämningar uppstå, för hvilka, som bekant, ingen
riktigt kan göra sig reda. Emellertid förflyter den individuella till
varon under regelbunden omväxling mellan vakandet och ett annat
tillstånd, där, såsom vi framdeles skola visa, de organiska inflytelserna
företrädesvis, och därtill på ett alldeles egendomligt sätt, göra sig gäl
lande. Detta tillstånd är sömnen.
Vi hafva i det föregående nämt, att hvarje inom sinneverlden
framträdande kraft för sin verksamhet fordrar ett visst yttre medel
eller organ. Men organet förbrukas i den mon det utaf verksamheten
tages i anspråk och skulle följaktligen till slut blifva obrukbart, därest
icke det förlorade genom tillbörlig näring ersattes. Visserligen pågår
detta ersättningsarbete oaflåtligt genom den vegetativa kraftens för
sorg. Dock blir under vakna tillståndet i följd af det animala lifvets
öfvervikt den organiska förbrukningen öfverhufvud större än produk
tionen eller det näringsbidrag, som den vegetativa kraften förmår
lemua. På grund häraf lida organerna altjämt en materiell förlust,
hvilken, då den vuxit till en viss grad, slutligen fordrar särskild er
sättning. Dessutom sträfvar organismen att från sig afskilja en del
s. k. trötthetsmateria, eller vissa ämnen, som i förvandladt tillstånd
åtföljt blodet under dess tillbakagående rörelse, och när de blifvit
hopade, utöfva en hämmande inverkan på det organiska lifvet. Na
turen måste därför tid efter annan särskildt rikta sin verksamhet på
återställandet af dessa rubbade normala förhållanden inom organismen
och sålunda möjliggöra dennas fortsatta arbete i det högre lifvets
tjänst. Att slutligen en dylik förnyelseprocess måste fortgå i hufvud
sak ostörd af den animala lifsverksamheten följer med nödvändighet
däraf, att dennas förrättningar till största delen äro instälda, enär
under vakna tillståndet själsorganerna, fraraföralt hjärnan, starkast
tagits i anspråk och således mera än de öfriga bchöfva förnyelse och
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
