Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
hvila. Men äfven de vegetativa organerna erfara, ehuru i ojämförligt
mindre grad, samma behof. Deras funktioner blifva därför under
sömnen långsammare och mera regelbundna. Respirationen såväl som
hjärtats rörelser aftaga i hastighet. Äfven matsmältningen fortgår
icke med samma intensitet som under vakna tillståndet. Alt hvilar
ut, stärkes och föryngras. Individen uppvaknar ur sömnen pånytt
född, liksom ur människans första sömn mänskligheten själf säges
hafva framgått fullfärdig i och med kvinnans skapelse. I fysiskt af
seende är det således orätt, att trots den yttre likheten kalla sömnen för
”dödens broder”; snarare är han, enligt hvad ofvan blifvit visadt, att
anse såsom slägt med lifvet; då däremot vakandet, såvida icke söm
nen återupplifvande trädde emellan, skulle föra till död, hvilken också
under normala förhållanden verkligen inträder, när organismen icke
längre förmår genom sömnen ersätta sina under vakna tillståndet
lidna förluster. Från en högre idealistisk synpunkt är däremot ofvan
nämda jämförelse fullkomligt berättigad. Ty liksom människan ur
nattens hvila uppvaknar till nytt lif, så hoppas vi äfven efter dödens
långa sömn en uppståndelse med en förklarad lekamen, i hvilken den
tillkommande verldens krafter bo.
Med stöd af den hittils gjorda framställningen kunna vi altså be
trakta sömnen såsom det tillstånd, i hvilket under öfvervikt af det
vegetativa lifvet själsverksamheten särskildt hvad beträffar hjärnan in
stält sina förrättningar. Hvad är det då som sofver; kraften eller
organerna? Tydligtvis bådadera; dock med den väsentliga skilnad,
att endast de senare behöfva hvila i egentlig mening enär ju
endast dessa, i sin egenskap af materiella, kunna förbrukas —• då
däremot kraften eller själfva den inre förmågan af verksamhet i och
för sig är oförgänglig och outtröttlig, samt följaktligen blott skenbart
hvilar, för så vidt den i mon af organernas förbrukning nödgas tid
tals helt och hållet eller delvis afbryta sina funktioner. Äfven tanken
och viljan, detta gudaborna herskarpar, som från högsätet i det
mänskliga lifvet med osynlig hand styr sin verld, måste, när dess
undersåtar vägra att lyda, för en tid nedlägga spiran.
Emellertid beror sömnens inträde, som bekant, icke uteslutande
af nyss anförda orsak. Redan ett bekvämt läge, i hvilket kroppen
har så många stödjepunkter som möjligt, försätter muskelsystemet i
hvila och verkar söfvande. Att människan t. ex. lika väl kan sofva
om dagen, som under den andra delen af dygnet, är ett välbekant
faktum. Skälet åter, hvarför behofvet af hvila företrädesvis gör sig
gällande vid nattens inbrott ligger hufvudsakligen i den mörkret och
tystnaden åtföljande enformigheten och frånvaron af växlande sinnes
intryck. Men enformigheten kan verka söfvande äfven då den åstad
komraes genom ständigt upprepande af samma intryck. I allmänhet
är ljudet mest egnadt att frambringa nämda resultat. Barn sjunger
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
