Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
att under sömnen snarka och skära tänder, vet bokstafligen icke,
hvilket obehag han vållar en mindre djupsöfd åhörare, hvarför ock
ett till fridstöraren riktadt väckelserop att förhålla sig tyst måste
förefalla honom fullkomligt omotiveradt. Att afgöra hvad mon
under alla dylika förhållanden en verksamhet kan tillskrifvas de ofvan
nämda lägre nervcentra, är tydligen svårt; ett kunna vi åtminstone
med säkerhet härvid antaga, nämligen hjärnans fullkomliga hvila.
Liknande företeelser möta oss äfven inom det fria handlandets
område, hvars princip, viljan, i och med hjärnans öfverhandtagande
overksamhet upphör att utöfva sitt inflytande på hela vårt inre och
yttre lif. I båda dessa riktningar blifva vi inom kort oförmögna såväl
att fatta beslut som genomföra dem. Vi hafva redan nämt, huru
t. ex. hvarje föresats att hålla sig vaken i längden blott ådagalägger
människans vanmakt i förhållande till naturen. Särskildt visar sig
detta inom det kroppsliga lifvets sfär. De enklaste rörelser, hvilka
vi annars utföra fullkomligt obehindradt, blifva oss besvärliga. Fötter,
armar och händer neka oss sin tjänst; hufvudet sjunker ned och
tungan förlamas. Viljan förmår icke längre meddela några befall
ningar åt rörelsenervernas centra eller förmedels dessa sätta muskel
systemet i verksamhet. Alla de äfven till utseendet fria och ända
målsenliga rörelser, som under sömnen ega rum, då man t. ex. ändrar
läge i öfverensstämmelse med kroppens behof af hvila, bortjagar en
och annan besvärlig fluga eller sveper täcket närmare omkring sig
äro därför fullkomligt mekaniska, själfständigt utförda af rygg
märgssystemet, utan hjärnans medverkan, utan jagets vetskap eller
vilja. Vi hafva dessutom redan nämt den ofta förekommande vanan
att snarka och skära tänder, hvars yttringar genom sin fullkomliga
medvetslöshet likaledes röja frånvaron af hjärnans inflytande. Fram
föralt visar sig denna brist på högre ledning i den oregelbundenhet,
som stundom utmärker rörelserna under sömnen.
Att följaktligen hela det fria och medvetna lifvets hvila åtmin
stone under den djupa sömnen är fullständig, torde i enlighet med
det anförda kunna anses otvifvelaktigt. Icke ens den noggrannaste
iakttagelse förmår i nämda fall upptäcka något spår till medveten
själsverksamhet hos den sofvande, lika litet som han själf vid upp
vaknandet kan erinra sig hafva utöfvat någon sådan. Vi minnas må
hända till och med de dunkla föreställningar, hvilka kort före insom
nandet skymtat förbi oss, men af sömnen själf kvarstadnar blott det
obestämda intryck, att vårt medvetna lif varit afbrutet. Huru länge
detta tillstånd fortfarit, kunna vi icke angifva. Tiden är, så att säga,
icke fyld med vår personlighet, hvarken under form af tankar eller
viljeakter; vi hafva ingenting upplefvat därunder; den är blott grän
sen, som skiljer vakandets perioder från hvarandra.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
