- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1879 /
218

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK TIDSKRIFT.
hela serier af dylika, alt i öfverensstämraelse raed de förut nämda
äfven här gällande associationslagarne. Beträffande dessas användning
kan nu visserligen hända, att liksom de enskilda drömbilderna stun
dom utgöra trogna kopior af verkligheten, så äfven deras association
åt utvecklingen i sin helhet ger prägeln af fullkomlig dramatisk trohet
och sanning, hvarför man ock skulle kunna jämföra drömmen med ett
drama, i hvilket vi själfve äro på en gång aktörer, sufflörer, scen och
publik. Det finnes, för att begagna ett uttryck af Schibert, inom oss
en hemlig poet, hvilken genom ett slags förborgad allvetenhet låter
hvarje i drömmens diktning framträdande person tala och handla i full
enlighet med sin karaktär, samt likaledes hvarje föremål verka på ett
af dess natur och väsentliga egenskaper noga betingadt sätt. Emeller
tid är denna natur- och förständsenliga utveckling något för drömmen
ganska ovanligt. Merendels framställa sig drömmarne såsom en lek
utan regel och sammanhang, ofta fulla af motsägelser och orimligheter,
hvilkas förvirrade kombinationer det vakna lifvets äfven mest djärfva
fantasi stundom skulle ha svårt att efterbilda. I detta tillstånd respek
teras ingen bland verklighetens lagar. De döda stå upp och träda in
för oss, väckta till lif af fantasins trollkraft, de frånvarande hindras
af inga afstånd att hörsamma vår oemotståndliga kallelse, och själfve
försätta vi oss stundom tillbaka ända dit, där alt är som förr, så le
ende, så ljust, där barndomens lustgård ännu står orörd, vaktad af min
nets ängel, och ingen saknas af dem, vi längtansfullt ropa vid namn.
Inbillningens förunderliga lifiighet upphäfver alla förhållanden af rum,
tid och orsak, hvarför icke blott längesedan förflutet och långt aflägset
skådas såsom närvarande, utan äfven många närmare liggande föreställ
ningar öfverhoppas, och de mest skiljaktiga genom det friaste använ
dande af associationslagarne förenas med hvarandra. Hvad det vakna
medvetandet anser omöjligt, framträder i drömmen såsom en öfver
tygande verklighet. Här bekymrar man sig icke om det vanliga eller
sannolika, lika litet som man frågar efter de vilkor och omständigheter,
under hvilka utvecklingen försiggår. Yi drömma oss in i förunder
liga, ja till och med otänkbara, lägen och förhållanden, utan den rin
gaste pröfning af deras möjlighet, orsaker eller inre sammanhang och
utföra de mest orimliga handlingar, enär vi äro fullkomligt omedvetna
om de verkliga hindren. Just i följd däraf att ingenting i drömmen
anses omöjligt, förekommer som bekant i densamma sällan någon för
våning. Åtminstone kan denna, där den någon gång inträder, lika väl
yttra sig med afseende på det vanliga, som det rent af otänkbara, an
tagligen i hvarje fall beroende på den drömmandes allmänna själs
stämning.
Vi hafva hittills betraktat drömfantasins makt, sådan denna fram
träder dels i illusionen, dels i utvecklingens oberoende af alla verklig
hetens lagar öfverhufvud. I afseende på det sistnämda förtjänar
218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:14:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1879/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free