Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
däremot söker ådagalägga, att Lodbroks-sönernas ”egentliga bedrift i historia
som i sägen var sjötåget till England”, att man icke kan så noga veta, hvil
ken fadren varit, men att Lodbrok var modrens namn, oeh att hennes namn
framför fadrens bibehållit sig i sönernas, emedan hon tillhörde den frisiska
afdelningen af skjoldungaätten, då däremot fadren sannolikt var en vikinga
höfding utan förnämligare börd. Därutinnan stämma författarne öfverens, att
Lodbrokssönernes fader, han må nu hetat Ragnar eller, såsom Storm för
modar, Ragnvald, lefvat i midten af 9:de århundradet, och att han och hans
söner varit beslägtade med de i Frisland landsflygtige skjoldungarne och där
haft ett tillhåll eller kanske ett herradöme. Då emellertid författarnes upp
fattning af Lodbrokssagan är så väsentligen olika, måste de naturligtvis
hafva skiljaktiga åsikter om källorna för kännedomen om den märkvärdiga
vikingaslägtens bedrifter. Storm underkastar dessa källor en högst intressant
kritik, däri han söker ådagalägga, att Ragnar gått in i den danska krönikan
genom en rad af successiva förfalskningar från Adam af Bremen till och med
Saxo. Adam utsträckte först danske konungen Reginfreds lifstid utöfver 814
och gaf därigenom anledning till den senare förblandningen med Ragnar
Lodbrok, hvilken åter intet annat är än en sagohjälte. Lodbrokssönernas
bedrifter utsmyckades af sägnen under intrycket af den danska eröfringen af
England i ll:te århundradet och de stora tågen mot Östersjöns kuster i
senare delen af det 12:te, och dä man glömt naranet på vikingarnes fader,
tog sägnen den vanliga utvägen ”att knyta beslägtade karaktärer samman
genealogiskt”, hvarvid Ragnar, som plundrade Paris 845, ”erbjöd sig af sig
själf.” Lodbrok, som ursprungligen var modrens namn, öfverflyttades nu på
fadren, antogs vara hans tillnamn och gaf anledning till ytterligare sägner.
Denne Ragnar förblandades med Reginfred och kom sä in i Danmarks kunga
längd. Sedan Lodbrokssagan blifvit sålunda utbildad i Danmark, förökades
hon i Norge med sägnen om Aslög (Oddlaug) för att slutligen gå öfvcr till
Island att där utpyntas med sin rika genealogiska utstyrsel.
Det kan icke nekas, att förf. i denna undersökning visat en hög grad
af lärdom och skarpsinne, och man måste i många stycken finna hans skep
ticism gent emot de danska sägnerna fullt berättigad; men det har å andra
sidan gått honom ungefär på samma sätt, som det ofta går med supra-skep
tiker inom det religiösa området. Den som icke tror på Gud, tror ofta på
spöken, och i analogi härmed har Storm, sedan han väl lyckats frigöra sig
från hela den nordiska och utländska sagokretsen orn Ragnar Lodbrok och
därmed sammanhängande historiska vitnesbörd (såsom det af Steenstrup åbe
ropade Three fragments), slutligen stannat vid några osamraanhängande run
raynder på Orknöarna frän 12:te århundradet såsom ett afgörande vitnesbörd
för att Lodbrok varit en kvinna. Emellertid torde man få anse Storms läsning
af dessa tämligen osäker, då den ger en mycket dålig mening eller rättare
ingen mening als; ristningen förekommer icke häller i följd på en sten utan på
tvänne ”sammanhörande.” Och äfven om här skulle vara fråga om den Lod
brok, som i sagan omnämnes, måste man gifva Steenstrup’ rätt i hans fram
hållande af den enstämmiga in- och utländska traditionens förmånsrätt* att
fälla utslaget framför en runristning, som är vida yngre än traditionens första
uppteckning i skrift. Storms påståenden, att Lodbrok icke får bet-raktas som
ett tillnamn,’’därför att det ofta och särskildt i äldre källor förekommer en
stående, och att det i så fall måste i följd af sin bygnad anses för- kvinno
namn, äro bägge af Steenstrup grundligen vederlagda. Hvad den af honom
anförda analogien Erik Blodyx beträffar, bör tilläggas, att denna är så mycket
mera slående, som Blodyx verkligen förekommer ensamt på samma sätt som
Lodbrok. En vers af Eyvind Skaldaspille har nämligen ”Bloööxar hefnendr”
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
