Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
och foro sedan vidare till Spanien och Medelhafvet, men llaghnall stupade
under deras bortovaro i ett slag. Denna berättelse vill Steenstrnp på goda
grunder hänföra till raedelhafståget 859 —61, om hvilket Vilhelm af Jumiéges
säger, att det anfördes af Lodbrokssonen Björn Järnsida. Storms invändning,
att här är tal om norrmän, emedan fragmentet begagnar namnet Lochlaunag,
bemöter Steenstrnp därmed, att detta fragment tydligen på detta ställe
med namnet Lochlann syftar på Danmark (eller det af danskar bebygda
Frisland), likasom Lochlannag redan tidigt fick en sväfvande betydelse af
nordbo i allmänhet, och att man för öfrigt af andra källor vet, att medelhafs
tåget af danskar utfördes. I tåget mot York, som bildar utgångspunkten för
fragmentets berättelse, vill nu Steenstrnp se Lodbrokssönernas härnadståg för
att hämnas den under raedelhafståget dräpne Ragnar och deras tvännc bröder.
Rörande Lodbrokssönernas bedrifter i öfrigt återfinna vi Björn Järnsida på
850-talet i Seinen, hvarifrån Steenstrup tager honom bort 858 för att deltaga
i tåget till medelhafvet och eröfra Luna. Han dör i Frisland. Sigurd orm i
öga har man svårt att uppvisa bland de många Sidrocar och Sigfredar, som
annalerna omtala. Författaren antager dock, att den Sigfred som 873 nämnes
som samkonung med Halfdan i Danmark, är Ragnars son. Om Halfdan, Ivar och
Übbe hafva annalerna bevarat flere bedrifter i England och delvis äfven i Irland.
Tager man en öfverblick af dessa de utländska annalernas vitnesbörd om
Lodbrokssönernas bedrifter och därmed sammanställer Saxos nionde bok, i
hvilken han lägger hela jordens krets så vidt den var nordborne bekant
för Ragnars fotter, kan man ej annat än häpna öfver den slutsats, som
Steenstrup drager ur dessa magra præmisser: att Ragnarssagan i sina hufvud
drag icke tillägger fadren eller sönerna flere bedrifter, än de utfört. Saxo
och annalerna hafva i själfva verket utom hvad särskildt rörer Ivar
föga mera gemensamt än några af Lodbrokssönernas namn; men deras verk
samhetsområden äro skilda. Björn, hvilken lefde som viking i Gallien och
kom ända in i Medelhafvet, är hos Saxo konung i Sverige och sedan i Norge.
Übbe, som deltog i Englands eröfring, spelar hos Saxo rollen af en upprors
makare i Danmark mot sin fader. England kommer enligt Saxo efter Ragnars
död under Agnars herradöme, men om honom känna de utländska annalerna
ingenting. De stora eröfringarna känna annalerna, om man bortser frän
England, icke häller, och vill man säga, att Sverige väl kunnat af Ragnar
eröfras, utan att utländingar därom erhållit kunskap, sä är väl detta icke
orimligt; men tänker man på Rimberts samtida skildring af Sveriges rike,
må man väl erkänna, att den ”inre sannolikheten” för, att detta rike skulle
blifvit af en dansk viking eröfradt, är ringa nog. För att rädda Ragnars
danska herradöme, hvilket ju tillräckligt förklaras genom hans förblandning
med Reginfred, måste ock Steenstrup taga sin tillflykt till en så godtycklig
förklaring som den, att ”Ragnar mycket väl under en tid kan hafva haft ett
hertigdörae eller en del af Danmarks rike under sig.” Emellertid håller icke
författaren så mycket pä denna inhemska monarki som på eröfringarna utom
lands, tvärt emot P. E. Miiller, som i sina Notæ überiores finner intet annat
rörande Ragnar Lodbrok säkert, än att han regerat i Danmark, Sverige och
en del af Norge, men att af hans många bedrifter intet är trovärdigt utom
berättelsen om hans första äktenskap och hans död.
Steenstrups sats bildar inledningen till hans framställning om Ragnars
och Hvitserks öden i österväg och är afsedd att skänka trovärdighet åt denna.
Han finner nämligen i Saxos berättelse om Ragnars tåg mot Hellespontens
konung Dian och dennes söner Dian och Daxon samt om Hvitserks konunga
döme i Skytien och hans undergång genom Daxons list ett minne af ett
danskt eröfringstäg mot Konstantinopel och ett danskt herradöme i Kiev.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
