Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIKT.
Visserligen komrao normanniska vikingar till Konstantinopel år 866, men
Saxos berättelse kan, som Storm riktigt anmärker, icke syfta på detta tåg, ty
Hellesponten betecknar icke lios bonom Konstantinopel och bellespontier icke
byzantinare. Hellespontiernas konung Daxon identifieras ju ock af Steenstrup
med ryssarnes konung Oleg. Däremot påminner berättelsen om Skytiens
eröfring ocli Hvitserks fall så mycket om Askolds och Dirs färd, att det
knappast kan bero på en blott tillfällighet. Men rec. kan i likhet med Storm
icke häri se något bevis för, att en Lodbroksson verkligen deltagit i eröfrin
gen, ehuru det är ett ytterligare bevis bland de många, som förut framdragits,
att eröfringen var normannisk, eftersom den i Ryssland och Skandinavien födde
likartade sägner. En sådan i bägge landen gängse sägen, som ovilkorligen
leder tanken till ett gemensamt upphof, är den, som Nestor berättar om Oleg:
han blef nämligen spådd, att hans häst skulle bringa honom om lifvet och
fick sedan långt efter hästens död verkligen sin bane af en orm, som kröp
fram ur hästskallen, hvilket den isländska sagan drag för drag förtäljer om
den i östervåg fräjdade Orvar Odd; men ingen vill väl därför påstå, att den
ryske konungen är densamme som den isländske sagohjälten.
Hvad man kan framhålla som ett lyckligt resultat af Steenstrups under
sökning, är hans fastställande af den ungefärliga tiden för vikingen Ragnar
Lodbroks död, hans bevis för sönernas deltagande i medelhafståget och upp
visande af familjens förbindelse med Frisland, hvartill Storm lemnat ytter
ligare bidrag, samt slutligen det klarare ljus, som efter hans framställning
i synnerhet i andra delen —, faller öfver Lodbrokssönernas färd i England.
Men Saxos stora Ragnarsdrama skall han svårligen rädda från förgängelsen.
Vi hafva här fortfarande för oss en gordisk knut, som ingen kan med milda
händer lösa, och som väl knappast förtjänar ett bättre öde än att huggas
itu, då materialen äro hopaförda från skilda folk och tider.
Vända vi nu oss till frågan om Normandiets grundläggning, finna vi här
dansk och norrman i oförsonlig strid, stödda pä motsatta källor och vräkande
den ene den andres. A ena sidan hafva vi den äldre normanniska traditionen
Storm kallar den ”hoftraditionen” hufvudsakligen representerad af
Dudo och Vilhelm af Juraiéges, hvilken härleder Normandiets grundläggare
från Danmark och äfven framgent ställer de normanniska hertigarne i vän
skaplig beröring med Danmarks rike och konungahus. A andra sidan stå
senare utländske krönikeskrifvares uppgifter om Normandiets bebyggande från
Norge, hvilka styrkas af de isländska sagornas berättelser om Gångerolf så
som Normandiets grundläggare. Steenstrup tager Dudos berättelse till ut
gångspunkt oeh anser hans utsago afgörande, dels på grund däraf att hans
intyg är betydligt mer än 100 år äldre än något af de motsatta, dels
emedan han stod i personlig beröring med Rollos sonson, på hvilkens upp
drag han skref sin historia. Den senare sammanställningen af Normandiet
med Norge uppkom pä en tid, då man förgätit, att ordet normanner en gång
varit det gemensamma namnet för alla skandinaver. Då nämligen detta namn
börjat att hos utländingar särskildt beteckna norrmännen, och samma namn
äfven användes om innebyggarne i Normandiet, om hvilka man dessutom
visste, att de voro invandrade från norden, måste med nödvändighet en
sägen utomlands uppstå, att Normandiet var koloniseradt från Norge. På
samma sätt gick det ock inom Norge själft, och då man således fick en sägen,
att Normandiet var eröfradt af en norsk hjälte Rollo, gälde det blott att fä fatt
på en Rolf, som på den tiden var ute pä vikingatåg. Valet föll på Gångerolf,
hvarmed saken var klar; ty denna norsk-isländska sägen har aldrig innehållit
stort mera, än att Gångerolf for på vikingatåg och fick en provins, som han
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
