Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
befolkade med norrmän, hvarför den kallades Normandie. I slutvändningen
ligger således sägnens upphof.
Annorlunda ställer sig saken för Storm. Han finner icke en normannisk
tradition utan tvänne. Den ena är den ofvannäranda hoftraditionen hos
Dudo; den andra kallas väl ej direkt folktraditionen, men det synes, som förf.
ville hafva detta ord af läsaren suppleradt, eftersom denna tradition motsättes
hoftraditionen. Dess representant är Vilhelm af Malmesbnry (död efter 1142),
som räknade normanniska anor: han säger, att Rollo var af en ädel
norsk familj och blifvit landsförvisad af sin konung. Midt emellan dessa
stridiga traditioner står Vilhelm af Jumiéges, som instämmer med Dudo, då
han talar, och med Vilhelm af Malmesbnry, dä han tiger (se Storms Bidrag
sid. 160—62). Han berättar nämligen om den danske konungen Haralds
(Blåtand) uppehåll i Normandiet 945 utan att omnämna hans slägtskap med
de norraanniska hertigarne. Med en tillämpning af satsen: den sorn tiger,
han protesterar, får nu Storm ur denna berättelse en protest mot Dudos
framställning. Af bägge dessa traditioner den normanniska hoftraditionen
och den engelsk-normanniska (folk)traditionen bör den antagas, som finner
stöd i nordiska källor. Saxo känner intet om Normandiets eröfring, och ej
häller den öfriga danska literaturen har härom någonting själfständigt, hvar
ernot i Norge och på Island flere af hvarandra oberoende sägner bevarats,
hvilka alla vitna för Vilhelm af Malraesbury och emot Dudo.
Egentligen hänger hela frågan därpå, om Dudo förtjänar större tilltro
än de isländska sagorna, och Steenstrup drager därför i härnad till Dudos
försvar och söker uppvisa orimligheten af sagornas uppgifter, under det att
Storm vill ådagalägga, att Dudo är i hög grad otillförlitlig, hvareraot sagornas
intyg stämma öfverens med goda utländska vitnesbörd. Steenstrup framdrager
sålunda i sin första del, huru Dudos berättelse om Hollos första uppträdande
i Flandern och Frankrike vinner stod af annalernas uppgifter på 880-talet,
blott man ändrar Dudos förtidiga årtal 876 för Rollos ankomst till Seinen
till 886. Orsaken, hvarföre Rollos namn ej af annalerna uppgifves, är den,
att anförarne voro flere, och annalerna kunde då bevara ett namn, under det
traditionen tog fasta på ett annat. Men så tidigt som 880 kunde Gängerolf
omöjligen hafva farit från England; han är således en annan än Rollo. Hela
denna bevisföring har emellertid Steenstrup själt till all kraft och verkan upp
häft, då han i andra delen (sid. 282 not 3) antager, att det är rimligare att
ändra Dudos årtal 876 till 896. Storm ser likaledes i Dudos berättelse en
framställning af vikingatågen på 880-talet, men han antager, att Rollo blifvit
förblandad med Sigfred och Godfred, som pä den tiden voro härens anförare,
hvilket äfven vinner stöd af Dudos berättelse om Rollos giftermål med Karl
den enfaldiges dotter Gisla. Detta kan nämligen ej vara sant, då Karls
dotter Gisla föddes ungefär vid den tiden, då äktenskapet enligt Dudo skulle
egt rum; men berättelsen finner sin förklaring däraf, att Karl den tjocke år
882 eller 83 gaf Lothars dotter Gisla till gemål ät ofvannämnde Godfred *).
Då Dudo således på Rollo öfverflyttat Sigfreds och Godfreds bedrifter i Frank
rike, är det väl sannolikt, att han äfven från dem lånat berättelsen om Rollos
ungdom, härkomst och slägtskap rned Danmarks konungar.
Såväl Steenstrup som i synnerhet Storm hafva i denna fråga visat sin största
styrka i det negativa eller vid uppvisandet af otillförlitligheten af motpartens
källor, och detta är ju ock här vid lag det lättaste arbetet, då hvarken Dudo
eller de isländska sagorna kunna för dessa aflägsna tider göra anspråk på syn
nerlig tillit. Men i öfrigt hafva bägge författarne framdragit en del bevis, som
*) Steenstrup antager, att Karl den enfaldige äfven haft en oäkta dotter Gisla, hvilken
för öfrigt ingenstädes omtalas.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
