Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Leipzig) upptagit den matematiska beräkningen, men grundad icke så
som bos Herbart på metafysiska spekulationer, utan på iakttagelse och
experiment. Fecbncr bildar i flera hänseenden en mellanlänk mellan
den i förra hälften af detta århundrade i Tyskland herskande idealismen
och den nuvarande naturalistiska och empiristiska riktningen; i hans
egen filosofi visar sig en egendomlig förbindelse af exakt vetenskap
lighet och en rik, åt mystiken lutande fantasi. Själf angifver han sin
filosofi såsom en afläggare af Schellings stam, om än fallen långt bort
från moderstammen; och i vissa af hans skrifter, t. ex. ”Zend Avesta
oder fiber die Dinge des Himmels und des Jenscits”, antager stundom
själfva hans prosa en dityrambisk form, hvarvid icke ens meter och
rim saknas. Enligt Fechner består veriden i sista instansen af intet
annat än företeelser, déras lagar, bestämningar, förbindelser och för
hållanden, hvilka åter innesluta möjligheten af nya företeelser. Anden
är blott till, i det att han företer sig för sig själf; materien blott i
det att den företer sig eller under passande omständigheter kan förete
sig för andra. I grunden äro ande och materia eller själ och kropp
ett och detsamma, betraktadt å ena sidan såsom företeelse för sig
själft, å andra sidan såsom företeelse för annat, likasom samma cirkel
inifrån visar sig konkav och utifrån konvex. Allt hvad som för oss
synes såsom materielt är således i sig besjäladt, om än icke så, att
hvarje särskild kropp motsvaras af ett särskildt andeväsen, enär erfa
renheten visar, att en mångfald af materiella delar kan sammanstämma
till en andeeuhet. Icke blott människorna och djuren, utan ock väx
terna ega alltså själ, om än af en lägre, underordnad art. Och, om
luft, vatten och stenar icke ega något specielt själfmedvetande, så ingå
de dock såsom delar i ett andclif, nämligen jordens, hvilket är vida
högre och fullkomligare än människornas, och af hvilket äfven alla
lefvande varelser på jorden äro organer. Den invändning, att till
medvetande fordras nervsystem, anser Fechner likaså obehörig, som
om någon, som icke kände andra instrumenter än dem med strängar,
ville påstå, att strängar äro ett nödvändigt vilkor för frambringande
af toner. Jorden själf är ett organ i en ännu högre ande, planet
systemet, denne åter i ännu högre ända till Gud, som sålunda är på
en gång personlig och altomfattande.
För att gifva en föreställning om de djärfva hypoteser, hvarmed
Fechner utrustar sin teori, må här blott exempelvis anföras, att den
sferiska hafsytan, hvilken betäcker större delen af jorden, i förening
med det omgifvande luftlagret, för hans fantasi förvandlar sig till ett
ofantligt öga, medelst hvilket den personliga och själfrnedvetna jorden
betraktar andra verldskroppar och stjärnsysteraer med en klarhet och
noggrannhet, som ojämförligt öfverträffar den, hvilken våra astro
nomer kunna uppnå genom sina allra största teleskoper, i det att t.
ex. solen där framträder med en skenbar storlek af fyra geografiska
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
