Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’) S. 123.
NORDISK TIDSKRIFT.
sätter en mångfald af ideella kraftenheter (monader); och han finner
det till och med sannolikt, att alla dessa ega ett slags förnimmelse.
A andra sidan förkastar han Leibnitz’s åsikt om förändringen i verlden
såsom beroende blott på monadernas egen inre utveckling och antager
i stället en reel växelverkan mellan dessa. Och i denna växelverkan
får den mekaniska naturforklaringen sitt egentliga område, i det att
monaderna identifieras med naturforskarnes atomer, dock med den
väsentliga skilnad, att de till sitt väsen icke äro materiella, om än deras
förbindelser för oss förete sig såsom sådana. Dessa förbindelser åter,
såväl som den därigenom frambragta företeelsens vcrld, äro icke blott
tillfälliga resultater af monadernas eller atomernas tillfälliga samman
träffande, utan beherskade af en ändamålsenligt verkande makt. Den
vanliga atomismen förkastas af Lotze helt.och hållet; men dess grundfel
ligger enligt honom ”icke i antagandet af atomer, utan i den tron, att
dessa äro det verkliga själft, då de fast mer endast äro den abstrakta
möjlighet, på hvars grund det verkliga först måste byggas”.
Detta sist anförda yttrande, hemtadt ur Lotzes äldre metafysikI),finner
sin närmaste förklaring i Lotzes estetiska riktning. För den estetiska
betraktelsen är materialet, hvaraf konstverket består, blott ett osjälf
ständigt medel; det betydelsefulla är den konkreta företeelsen, som
för betraktaren framställer sig. Maskineriet, som rörer teaterdekora
tionerna, är icke en högre och sannare verklighet än den bild, som
med dess tillhjälp visar sig för åskådaren, utan tvärtom af vida rin
gare värde än denna. I enlighet härmed finner Lotze orimligt, att
de elementer, genom hvilkas mekaniska växelverkan företeelsen upp
står, skulle utgöra dess egentliga väsen; fastmer hafva de själfva en
ligt honom sin sanna betydelse genom den företeelse de frambringa
för det medvetna subjektet. I själfva verket är det ock genom ett
vidare utförande af denna tanke som Lotze leder sig till sin åsikt, att
all materia i grunden är besjälad likasom i den dramatiska konsten
det förnämsta konstverket är den lefvande konstnären själf, som alt så
tillika är åskådande. Med denna estetiska synpunkt förenar sig äntligen
hos Lotze den etiska fordran af en moralisk verldsordning, genom
hvilken hvarje förnuftig individ har sin bestämda plats sig anvisad, så
att alla dess öden äro resultater af denna plan. Denna verldsordning
är icke tänkbar utan ett ordnande väsen, hvilket måste tänkas icke
såsom afsiktslöst, blindt verkande, utan såsom en personlig Gud.
Vi hafva i Lotzes filosofi funnit skilda spår af en naturvetenskap
lig, en estetisk och en etisk verldsåskådning; men redan detta låter
misstänka, att dessa elementer icke af honom blifvit fullt samman
gjutna. Endast genom en grundlig och djupgående metafysik vore en
sådan sammangjutning möjlig; men Lotzes metafysik, ehuru erbjudande
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
