Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BLICK. PA DEN NUVARANDE EILOSOFIEN 1 TYSKLAND.
mycket värderikt, tillfredsställer dock icke denna fordran. Lotzc sak
nar icke äkta filosofiska bevisningsgrunder för nödvändigheten att fortgå
utöfver den materialistiska så väl som den Herbartska atomismen till
en teleologisk och idealistisk verldsåskådning. Han påpekar med’ rätta,
att, lika så visst som tingen måste vara för att kunna stå i förhållande
till hvarandra, likaså visst är detta deras vara icke oberoende af deras
inbördes relationer, utan är fastmer just själfva sättandet, bejakandet
af dessa relationer, och att själfva deras mekaniska växelverkan icke
är möjlig utan under det vilkor, att de alla sammanhållas och omfattas
af en enda oändlig substans. Men nu hvilar Lotzcs polemik mot lifs
kraften just på den förutsättning, att tingens vara är oberoende af de
ras relationer till hvarandra. Består tingets vara just i sättandet af
relationerna, så äro dessa relationer, och därmed äfven de krafter,
hvilka i dem framträda, icke något blott accidentelt, utifrån tillkommet,
utan verkligen præformerade i tingen själfva. Aro vidare atomerna
icke det verkliga själft, utan blott den möjlighet, på hvars grund det
först bygges, så äro de i och för sig overkliga och väsenlösa; och det
sanna väsendet är då den bestämmande och gestaltande makt, som af
denna möjlighet frambringar den verkliga verlden den må för öfrigt
benämnas lifskraft, idé eller gudomlig tanke. Också har det med
rätta blifvit anmärkt, att Lotze icke kan visa, huru de enskilda mona
dernas själfständighet skall förenas med deras beroende af Gud, utan
låter än den förra, än den senare synpunkten framträda på den andras
bekostnad ’). Hans filosofi torde derför rättast karakteriseras såsom
eklekticism. För öfrigt gör han icke själf anspråk på en uttömmande
förklaring af företeelserna; på många punkter finner han klyftor,
som dels återstå att fylla, dels icke af det mänskliga vetandet kunna
fyllas. Framför alt finner han en sådan klyfta mellan värdenas, d.
v. s. de i sig själfva giltiga ändamålens verld och gestalternas verld 2),
och icke på vetenskaplig insikt, utan på tro grundar han sin öfver
tygelse, att alla motsägelser finna sin lösning i begreppet af den
eviga kärleken. Hans filosofi saknar härigenom systematisk afslut
ning, men är å andra sidan fri från den bornerade dogmatism, som
lätt åtföljer de filosofiska systemerna, om icke hos deras upphofsmän,
dock hos desses efterföljare och anhängare. Hans vidsträckta och
mångsidiga kunskaper, hans klara framställningssätt och den rena
etiska syftning, som genomgår hans skrifter, gör dem för öfrigt värda
att läsas; särskildt må i detta hänseende nämnas hans Mikrokosmos,
hvars andra upplaga utkom år 1869.
Det vacklande i Lotzes filosofi visar sig ingenstädes tydligare än
i hans bestämmande af själens väsen. I Mikrokosmos antager han
materien såsom en företeelseform, hvaruuder föreningar af öfversinn-
’) Hoffding, Philosophien i Tydskland s. 318.
2) Mikrokosmos 1. 447.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
