Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNEBERGS TRAGEDI, KUNGARNE PA SALAMIS.
ff. med Runeb. akt. II 7 1). Hjältarnes höghet ökas än mera däraf,
att de icke äro hvarken diktade eller historiska saratidsmänniskor utan
sagohjältar från en i sin dunkelhet ärevördig forntid. Företrädesvis
var det den aeginetiska och thebanska sagan, Aeacidernas, Pelovidernas
och Labdakidernes ätter, som lemnade åt tragedien de gemensamma
ämnen af händelser och karakterer, i hvilkas behandling de store mä
starne täflade med hvarandra. ”Förut behandlade skalderne hvilka fabler
som helst, men nu skrifvas de skönaste tragedierna om några få fa
miljer, sådana som Alkmaeons och Oedipi” heter det hos Aristoteles
(poet. c. XIII). ’ Hvar och en har tagit sig frihet att i enskildheter
gifva fabeln det innehåll, som för hans plan för tillfället syntes lämp
ligast, oberoende såväl af folksagan som af föregångare och af egen
tidigare bearbetning af ämnen från samma krets. Det är detta för
faringssätt, som upphöjts till ”regel i poetikeu” hos Aristoteles och
Horatius: ”man bör både själf skickligt uppfinna och skickligt begagna
sig af traditionen (Arist. XIII; aut famani sequere aut sibi convenientia
finge, Hor.). Men tillika har hvar och en från sina föregångare upp
tagit både i karakter och i motiv och i stämningsuttryck sådana drag,
som egnade sig för hans behandling.
Ur samma sagokrets och med liknande frihet har Runeberg valt
ämne för sin tragedi. Den situation, från hvilken handlingen börjar,
är närmast likartad med den i Sophokles’ Elektra. I detta skådespel
hafva Klytæmnestra och Aegisthus med brottsliga medel satt sig i be
sittning af Agamemnons hus och thron, och under det de med våld
samma medel undertrycka barns och undersåtars missnöje, väntar man
å ena sidan med förhoppningar, å den andra med ängslan den rätt
mätige arfvingens, Orestes’, hämnande återkomst. I Runebergs skåde
spel försätter oss handlingen till det ”lyckliga, hafomsvallade Salamis”,
till hvars ”heliga jord, sitt hem, sin fädernehärds grund” den store Ajax
sänder sin hälsning i dödsminuten (Soph. Aj. 596, 859 ff.). Här har, så dik
tar skalden, efter Ajax’ död en inkräktare, Leiokritos, störtat den gamle
Telamon från thronen, och, sodan han afslagit ett anfall af kungens
förskjutne son Teukros, regerar han där såsom tyrann, grymt och despo
tiskt, men under ständig fruktan för Eurysakes’, Ajax’ sons ankomst
till ön, hvilken å andra sidan motses med längtan af Telamouidernes
gamle vänner och det missnöjda, förtryckta folket. Skådespelets hand
ling är en strid mellan Leiokritos’ och Eurysakes’ partier, inkräktarens
och den rättmätige konungens. Till det förra hör Rhaistes, tyrannens
kreatur, och på visst sätt Leontes, tyrannens son; till det senare Eu
rysakes’ mor Tekmessa och den gamle fiskaren Euhulos. Emellan par
tierna står Folket en viljelös, godmodig hop, som påminner om Chryso
themis i Elektra och Ismene i Antigone i deras förhållande till hjäl-
9 Yi mena med Rtineh. alltid Kungarne på Salamis ocb citera sidor efter Örebro
npplagan af 1863.
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
