Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
København, 31te mårs 1879.
Sophus Muller.
NORDISK TIDSKRIFT.
slutter og beviser, endnu ikke er sikkert udviklet. Enhver arbejder på sin
vis og går sin vej hvad der kun er heldigt for få, men höjst farligt for
de fleste; de misgreb og modstridende anskuelser, hvorpå der ovenfor er givet
mere end ét exempel, bero således oftere på en mangelfuld raethode end på
mangelen af materiale. Må dette end til en vis grad altid være tilfældet, vilde
dog meget kunne undgås, om arkæologien havde sin propædeutik, som først
og fremmest meddelte principerne for arkæologisk undersøgelsesraåde.
A. G. NOREEN, Fryksdalsmålets ljudlära. Ilpsala 1877.
, Ordbok öfver Fryksdalsmålet samt en ordlista från Värmlands Ålfdal.
Upsala 1878.
A. O. FREUDENTHAL, Ueber den Närpesdialekt. Helsingfors 1878.
, Bidrag1 till Ordbok öfver Mrpesmålet. Helsingfors 1878.
Genom här nämnda skrifter har Sveriges uppblomstrande landsmålslitera
tur under den senaste tiden vunnit en glädjande tillväxt. Tvänne förut ej kända
folkdialekter hafva genom den omfattning och sorgfällighet, med hvilken de
här beskrifvas, kommit att intaga framstående rum bland svenska munarter,
likasom ock dessa dialekters egen byggnad erbjuder många anmärkningsvärda
drag. De båda vetenskapsmän, som riktat vår filologiska literatur med skild
ringar af Fryksdals- och Närpesraålen, hafva ej skäl att ångra det arbete, de
nedlagdt härpå.
Att den förstnämnda af dessa dialekter tillhör Värmland, är väl en för
de flesta svenskar öfverflödig upplysning. Mera behöfligt torde det vara att
nämna, att Närpesdialektens hembygd är på andra sidan Bottniska viken i
sydvästra delen af Österbottens län. Själfva namnet Närpes har en icke rätt
skandinavisk klang.
Hr Noreens skrift om Fryksdalsraålets ljudlära är det bästa och nog
grannaste arbete, som hittils utkommit öfver någon svensk allraogedialekts
fonetiska förhållanden. Äfven om förf:s ljudbeteckning-vittnar ora det typografiska
nödfallet, äfven ora ett och annat i hans uppfattning af enskilda ljud kunde
mana till gensaga, hindrar detta icke att arbetet är af stort värde. Särskildt
förtjänstfull och i sitt slag enstående är den noggranna skildringen af Fryks
dalsmålets accentförhållanden. Förf. har musikaliskt uppmätt de särskilda ton
steg, i hvilka uttalet rör sig. Rec., som har varit i tillfälle att inom en väst
manländsk dialekt höra tonfall, snarlika dem, hvilka förf. här skildrar från en
värmländsk, finner intet skäl att tvifla på noggrannheten af de gifna bestäm
ningarna, hvilka visserligen annars på den, som blott känner det högsvenska
uttalet, lätt kunna göra intrycket af något spetsfundigt och öfverdrifvet.
Det visar sig af förfis framställning, att en ganska utpräglad melodi be
herskar Fryksdals-uttalet. Sä ungefär bör accenten hafva klingat hos de klas
siska folken, hvilka bildade själfva namnet accent af cano sjunga. Att accenten
är ett historiskt viktigt element i språket, visar nogsamt Fryksdalsmålet själft.
Den är nämligen här ofta starkare och varaktigare än både vokaler och kon
sonanter, och stannar kvar äfven sedan ordet i öfrigt blifvit stympadt. Den
musikaliska ton, som tillhört slutvokalen i tala, går t. ex. ej förlorad, när
dialekten efter sin vana bortstöter det slutade -a; den endast flyttar sig till
baka till föregående stafvelse, hvilken därigenom kommer att uppbära två toner:
af tala blir taal (hvarvid det lilla a blott utmärker en höjning i tonen). Andra
590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
