Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
innehåller den älsta i original bevarade skandinaviska uppteckning
af ett lagbud (troligen från tiden omkring 1150 eller något senare).
Rörande de så kallade Lums lagar Yästgötarnes älsta lagar,
samlade i ”10:de århundradet, eller möjligtvis i det 9:de” af lag
mannen Lumber yttrar till och med Schlyter: ”att med runor
nas tillhjelp, ett slags skriftlig uppteckning möjligtvis skett, kan lika
litet om lagarne som om skaldernas sånger 1) bestämdt nekas”, hvar
jämte han anser, att det ”ingalunda kan betviflas”, att dessa Luras
lagar på Askil lagmans tid, i början af 1200-talet, ”åtminstone till en
del bestodo i skriftliga anteckningar, som icke funnos samlade å ett
ställe, utan voro kringspridda i en mängd fragmenter, eller, såsom
det heter om Uplands äldsta lagar, »hades kringspridt (ströningium) i
flera flockar»” (de s. k. Vigers flockar) 2). Att de älsta uppteckningarna
af dessa Lums och Vigers lagar skett med runor, möjligen å träskif
vor, har af många äldre forskare antagits, och för ett dylikt antagandes
sannolikhet afgifver numera Forsaringen ett kraftigt vittnesbörd 3). Det
bör då icke längre förefalla oss såsom ett ”besynnerligt infall”, utan
snarare som en naturlig fortsättning och utveckling af ett forntida
nordiskt bruk, när vi finna en hel lagredaktion, såsom Skånelagen,
upptecknad med runor. Vi kunna därför instämma med Thorsen, då
han anser runhandskriften af nämda lag vara en i 1200-talets sista fjär
dedel, eller enligt Wimmer omkring år 1300, gjord afskrift i andra
eller tredje hand af ett äldre original, aflattadt i runor på den enligt
historiska vittnesbörd runkunnige och runälskande konung Valdemar
den andres tid. Några ord må här tilläggas om denna forndanska
Codex Runicus. Hvad som nyss yttrats gäller blott om den första och
största delen af denna Codex, den äldre handskriften, som innehåller
Skånelagen, skånska kyrkrätten och några smärre stycken. Denna
handskrift är, såsom Thorsen med rätta säger, utförd ”med saa me
gen Sikkerhed og Skjønhed, at nødvendigvis de, som den hidrører fra,
maa før have skrevet endog mere af lignende Art, at den hos dem
stærkt fremtrædende Kundskab og Øvelse maa have sin Grund i en
tidligere forud for dem bestaaende Vane hvad der kunde betegnes
som en »Skole».” Till denna del har senare en yngre handskrift fogats,
innehållande 2 konungalängder, gränsskillnaden mellan Sverge och Dan
mark samt till sist, likaledes med runor skrifna, dessa två rader af
!) Rörande upptecknandet af skaldernas sånger med runor hänvisas till hvad här
förut s. 609 nämts.
2) Citaten ur Juridiska Afhandlingar af C. J. Schlyter. 11. Lund 1879. S. 118.
3) Thorsen och Rosenberg ha sökt visa, att den älsta uppteckningen (från
1117—1118) af islänningarnes lagbok (den s. k. Grågås) liksom af Are Findes skrifter
gjorts med runor. Då emellertid det ställe i den gamla litteraturen, hvarpå de stödja
sig, är till sin rätta tydning mycket dunkelt och omtvistadt det har ock helt nyli
gen af Gudbrand Vigfusson i Prolegomcna till hans upplaga af Sturlunga Saga, Oxford
1878, tolkats på ett helt annat sätt, än Thorsen gjort —, har jag icke velat ofvan i
texten framställa den nyssnämda åsikten om runornas användning på Island.
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
