Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORSKA OCH SVENSKA PRIVATRATTENS KÄLLOR.
den nya redaktionen af Magnus Erikssons landslag, hvilken bär Kri
stoffers namn.
Gustaf I;s skarpa blick kunde visserligen bristerna i både lag
stiftning ocb lagskipning icke undfalla; ocb man finner äfven redan
1524 beslutet, dels att lagmän och häradsböfdingar skulle akta sina
rätta tingstider ocb att, där några i samma kall felades, förståndige
män i deras ställe skulle förordnas, dels att lagboken borde förbätt
ras, som förut var belefvadt; ett tillägg som upplyser bvad vi annars
icke skulle vetat, att en sådan förbättring redan förut var nödig be
funnen. Båda besluten stadnade på papperet. Aristokraternes själfs
våld i utöfvandet af lagmans- ocb häradshöfdingeämbetena kunde ej
en gång af Gustafs starka arm stäfjas. Han var ock för mycket upp
tagen af reformationens införande och stadgande, af finansernas ord
nande ocb af arfföreningen, att finna tid för lagbokens förbätttring; ocb
i bans omgifning funnos säkerligen icke män, vuxna ett sådant värf.
De af Kristian II tillstälda morden bade beröfvat landet många dug
liga män. Då Erik XIV år 1566 begärde ständernes betänkande, om
nyttigt vore, att Sveriges lag trycktes med ändring af den enda arti
keln, att riket var valrike och icke arfrike, förklarades detta mycket
nyttigt, och begärde ständerne, att Sveriges lag måtte med den nämnda
ändringen på tryck utgå. Insättandet af en artikel om straff för för
summelse medgafs endast med förbehåll, som erfarenheten af Eriks
lynne och den af honom inrättade konungsnämndens förfarande alt
för mycket rättfärdigade. Och slutligen leranades konungen den visst
icke af någon bestridda friheten att med Sveriges Rikes ständers
samtycke ändra Sveriges lag. Någon lagrevision följde väl icke häraf,
ehuru behofvet däraf å nyo erkändes. Att Johan 111 icke för detta
behofs afhjälpande något gjorde behöfver ej sägas. Dock blef i bör
jan af hans regering, förrän han öfverlemnat sig åt liturgiskt grubbel,
den af Laurentius Petri utarbetade kyrkoordningen år 1571 tryckt
och följande året på ett kyrkomöte i Upsala antagen.
Sextonde århundradet lemnade väl i Sverige privaträtten icke al
deles orörd. Men någon verksamhet för dess utbildning, jämförlig
med t. ex. den, som under samma tid utvecklades i Danmark, där
den provinsiella söndringen ännu återstod att småningom undanrödja,
har den tidens Sverige icke att uppvisa.
En man med helt andra egnskaper än hans äldre bröders var,
som bekant, Karl IX. En sådan man kunde ej låta den i lagskip
ningen herrskaude oredan fortgå, utan att allvarligen söka afhjälpa
den samma. Hvad härvid först ådrog sig hans uppmärksamhet var
naturligtvis olikheten mellan de i bruk varande afskrifterna af Lands
lagen. Om dessas ersättande med andra, behörigen granskade och god
kända, väckte han först år 1592 i ett till Johan 111 afgifvet betän
kande och, sedan, följande året i bref till Riksrådet, fråga. Men
643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
