Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Det förflöt sålunda nära ett lialft århundrade innan Sverige erhöll
hvad Norge 1687 fick, en den nyare tidens behof motsvarande, för
land och stad lika gällande, allmän civil-, kriminal- och processlag.
Men en jämförelse mellan bägge lagarne föranleder visserligen icke
någon klagan öfver dröjsmålet.
Lagkommissionen upplöstes icke, då den nya lagen blifvit utfärdad.
Med ett kändt afbrott bibehölls den till år 1808. För dess verksamhet
och för svenska lagstiftningen under samma tid vilja vi här lika litet
redogöra som för Hr Auberts framställning af den norska lagstiftningen
1688—1813. Här anteckna vi blott, att man i Sverige efter utfärdandet
af 1734 års lag, lika som i Norge efter det 1687 års lag blifvit ut
gifven, till en början slösade med barbariska straffbestämmelser, men
att i följd af bekantskapen med Beccarias verldsbekanta arbete Dei
delitti e delle pene en reaktion i bägge lauden på 1770-talet inträdde;
att svenska kreditlagstiftningen, sina brister oaktadt, väl måste till
erkännas företräde framför den samtida norska, att reformer af den
något föråldrade rättegångsordningen, liknande de norska, icke i Sve
riga ägde rum, samt att danska regeringen redan året efter nya sven.
ska lagens införande fann lämpligt att i Köpenhamn nedsätta en
kommission för att verkställa en ny lagrevision.
Denna kommission efterträddes af flera andra, utan att man, ehuru
landets utmärktaste jurister bland medlemmarne nämnas, kom till något
resultat. Om ett sådant vunnits, hade det väl äfven för Norge blifvit
gällande. Att försöket misslyckades anser Hr Aubert lyckligt.
Men då norska folket 1814 återvunnit rätten att för sig själft
stifta lag, infördes i dess grundlag, att en ny allmän civil- och krimi
nal-lagbok skulle föranstaltas utgifven på första, eller, om det icke
vore möjligt, på andra ordinarie Storting. Erfarenheten visade snart,
att ett sådant arbete icke på så kort tid kunde utföras. Och man
gjorde det än omöjligare därigenom, att man påbördade den 1814 till
satta lagkommitéen, som 1830 upplöstes, utarbetande af en mängd
andra lagförslag; ett fel, som å nyo begicks mot den 1828 tillsatta,
1843 upplösta, lagkommissionen, och som icke afhjälptes genom det
man åt två högt ansedde män, Kristian Krohg och Klaus Winter-
Hjelm, uppdrog hvar sin del af hufvudarbetet, åt Krogh nämligen ut
arbetandet af. kriminallag-förslaget och åt Hjelm utarbetande af för
slaget till civil-lag. Krogh hindrades af bristande själfförtroende och
af skygghet för kritik att lemna annat än obetydliga fragmenter; och
Hjelm misslyckades genom sina, icke häller fullständiga, förslags alt för
teoretiska både innehåll och form. Lagkommissionen, hvars verksam
maste och mest betydande ledamot väl var den utmärkte J. H. Vogt,
framlade emedlertid ett fullständigt förslag till kriminal-lag, på hvilket
norska strafflagen af den 20 Augusti 1842 hufvudsakligen är bygd. Och
ett efter Inre Departementets föranstaltande författadt, revideradt förslag
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
