Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TULLTARIEER OCH lI ANDELSTRAKTATER I EUROPA 1871 —1 87 9.
egnadt att öfverrösta andras lifliga missnöjen. Det var när Frankrike
halföppnade sin marknad och sina hamnar för engelska och tyska
garner och väfnader, för engelskt, svenskt och belgiskt järn, för Öster
rikes stålarbeten och lädervaror, för engelska och norska fraktfartyg,
icke nog med de fördelar som därigenom bereddes åt franska köp
män eller konsumenter af allehanda varor: det var nödvändigt att
därjämte kunna Ausa, huru andra nationer på samma gång, och i gen
gäld för Frankrikes tullnedsättniugar, mer eller mindre öppnat sin
marknad för franska näringsalster. Det var också ingalunda små med
gifvanden de franska underhandlarne AÖste att vid denna tid utverka:
där förekommo för viner, Frankrikes förnämsta utförselvara, nedsätt
ningar i Tyskland från 45 å 60 fr. till 30 och sedermera till 15 fr.,
i Österrike från 65 till 30 fr., i Sverige från 47 å 34 till 23 fr., i
Norge från 96 å 94 till 29 fr., i ScliAveitz från 30 till 3,50 fr.; för
sidenväfnader i Tyskland från 8,25 till 3,75 fr., i Sverige från 2,50 k
19,5 till 1,00 a 4,81 fr. o. s. v. för att ej nämna de mångfaldiga ned
sättningarna i de flesta konventionsländerna å bomulls- och linne
varor, kläden, ylletyger, metallarbeten, hattar, handskar, band, mode
varor och ”artides de Paris” af alla slag; när man uppgjorde med
stater, som redan förut så mycket reducerat sin tulltaxa, att föga
fans att därutinuan begära, så blefvo i stället, såsom i ScliAveitz, till
gengäld för åtnjutandet af Frankrikes tarif conveutionel betingade
medgifvanden af literär, artistisk och industriel eganderätt 1. d.; när
så föll sig, utverkade man till och med, såsom af Sverige, sådana för
måner för franska produkter, som verkligen inneburo ett uteslu
tande privilegium för Frankrike. Med ett ord hela systemet berodde på
reciprocitet i egentligaste mening, på en sådan exportintressenas reci
procitet, som lätt kunde anses innebära, att den ena statens tullsatser
väsentligen berodde af höjden å den andra statens tulltarif. För dem
som räknade på systemets vidare utA’-eckling var det också klart, att
densamma borde ske genom ytterligare ömsesidiga nedsättningar i de
traktatmässiga tullsatserna.
Men om nu å ett eller annat håll ett bakslag inträdde: om en
eller annan konventionsmakt vid traktatstidens slut lät sig angeläget
vara att förhöja i stället för att nedsätta tullsatserna å de för Frank
rike vigtiga produkterna, å siden, vin och lyxartiklar, hvad hade då Frank
rike att göra? För frihandelns vänner är svaret gifvet; det är ju
egentligen ej för andras skull utan för sin egen skull som ett land
modererar sina skydds- eller finanstullar, och däruti att andra länder
tillfoga sig ondt genom höga tullar ligger intet skäl att till egen
skada följa deras exempel. Men man kommer icke så i en handvän
ning till rätta med det allmänna föreställningssättet; sedan det under
åratal varit framhållet och hetonadt, att traktaterna inneburit ett
utbyte af tullnedsättniugar, kan man icke så lätt arbeta hort den
719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
