Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
tanken, att reciprocitetens princip äfveu fordrar tullförhöjningar
som vedergällning för tnllförliöjningar. Och därtill måste ju äfveu
komma att, då traktaterna med sina tullnedsättningar skaffat frihan
deln ett kraftigt stöd i vissa industrier, hvilkas speciela exportintressen
genom dem gynnades, så blcfve, i mån af de främmande makternas
tullförhöjningar å franska produkter, dessa industriers intresse i samma
mån mindre lifligt fästadt vid traktatssystemets upprätthållande.
Vi skola i det följande se, huru yrkandena å nationel själfbe
stämningsrätt öfver tulltarifen och å reciprocitet i tullsatsernas be
stämmande, så väl i Frankrike som annorstädes växa ut till en verk
lig fara för traktaternas bestånd eller förnyande, huru skyddsystemets
anhängare bemäktigat sig dessa under vissa förhållanden starka posi
tioner, för att därifrån rikta sina anfall mot den frihandels-stabilitet
som hittills varit dem till hinder.
Ännu år 1874 var tänkesättet i Frankrike så gynsamt stämdt för
utvecklingen af den fria handeln och traktatsförbindelserna med främ
mande makter, att regeringen kunde den 1 April med Ryssland af
sluta en handels- och sjöfartstraktat, hufvudsakligen innefattande klau
sulen om ömsesidig behandling som den mest gynnade nation, ock
vinna representationens godkännande däraf, ehuru genom densamma
åt Ryssland förunnades åtnjutande af Frankrikes tarif conventionel
utan att däremot å Rysslands sida medgafs någon som hälst nedsätt
ning i detta lands ytterst höga skyddstullar eller annan förmån för
Frankrikes export. Rysslands import hade förut, äfven sedan år 1857
en handelstraktat afslutats, i Frankrike varit behandlad, liksom Förenta
Staternas, Spaniens och flera länders, efter tarif general, och dess sjö
fart varit belagd med surtaxe de pavillon, så länge sådan i Frankrike
uppburits; dess import till Frankrike består mestadels i råvaror så
som budar, skinn och spanmål ocb af fabrikat blott i repslagarear
beten, tuladosor, läderarbeten och linnevaror, allt uppgående till värde
af 120 millioner francs, under det Frankrikes export till Ryssland är
begränsad till 40 millioner francs. Den enda gengäld, Frankrike erhöll
för sitt medgifvande af friare import, var en reglering af konsulats
förhållandena och af bestämmelserna om franske i Ryssland aflidne
undersåtars kvarlåtenskap. Traktaten var sålunda en tillämpning af
Sir Robert Peels och frihandelsraännens grundsats, att medgifvande
af friare utbyte bör ske för det importerande landets egen fördel och
utan fordran af reciprocitet i detta hänseende.
Då därefter år 1875 franska nationalförsamlingen beslöt, att de
gällande handelstraktaterna skulle uppsägas, skedde detta ännu icke i
tillkännagifven afsikt att därigenom bereda återgång till en mera re
striktiv tulltarif och upphäfvande af traktatsförbindelserna, utan ut
tryckligen endast för att förskaffa Frankrike friare händer vid de un
derhandlingar som borde företagas om nya traktater. Regeringen er-
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
