Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’) Ilevue Critique. 1878. Vol. I, p. 820.
LITEKATURÖFVBRSIKT,
tiska med Si kuler, Etrusker och Achäer respektive. För att styrka denna
uppfattning, som för ett tiotal af år sedan torde varit tämligen allmän inom
Champollion’s skola, men på sista tiden mötts af tvifvel och misstroende frän
mer än en bland dess mest framstående medlemmar t. ex. Brugsch och
Maspero har en utredning af de italiska folkens, särskildt Sardernas och
Etruskernas fornhistoria varit nödvändig. Af denna framgår enligt herr L.,
som härvid jämte fornsägnernas vitnesbörd väsentligen åberopat inhemske
sardiska forskare och den berömde etruskologen K. O. Muller, å ena sidan
att sarderna sedan urminnes tid stätt i en liflig beröring med libyerna, Agyp
tens grannar i väster libyerna tyckas i de gamla sardiska sagorna
spela samma roll som fönikerna i de forngrekiska å andra sidan att »etru
skerna regerat öfver Medelhafvet ungefär från 12:te till B:de seklet f. Kr.» (!?)
Om detta varit händelsen, synes det ganska troligt, att libyska folk kunnat i
förening med dessa pirater, med hvilka de på grund af såväl blodets som
våldets rätt torde stått i förbindelse, bilda en koalition mot Agypten under
Meneftes, som enligt Lieblein härskat orakr. år 1100 f. Kr.
En mycket vigtig länk i författarens bevisningskedja bildas af den serie
öfverensstämmande religiösa bruk, han lyckas påvisa mellan etrusker och ägyp
ter. Sedan länge ha de etruskiska grafvarnes läge och form erinrat forskarne
om ägypternas sätt att bygga sina eviga boningar. Förf. påpekar i samman
hang härmed, att äfven hos etruskerna förekommer bruket att på grafkamrarnes
väggar framställa i bild det jordiska lifvet. Bland till den funerära kulten
hörande föremål anser han såsom ägyptiskt lån den i etruskiska grafvar an
träffade målningen af en fogel med människohufvud, som han jämför med
ägypternas symbol för den från kroppen skilda själen. Han anser likaledes
såsom ägyptiska län de talrikt funna skarabäerna och Besfigurerna, samt att
etruskerna från samma håll torde lärt sig använda ogivet på sina byggnader.
Det måste dock betonas, att förf:s bevisning ej torde kunna sägas vara
fullt bindande. De källor, ur hvilka han öst visserligen de tillförlitligaste
hittills undersökta äro alt för otillräckliga, i synnerhet som de, enligt förf.,
stundom stå i strid med hvarandra, för att medgifva en säker lösning af en
så omfångsrik fråga som den förevarande. Den förhistoriska arkäologin har
ju ej häller sagt sitt ord; och likväl torde ingen vetenskap kunna lemna
säkrare uppgift om åldern af den stratifikation, som innehåller nn omtalade
ägyptiska fornsaksfyud å Sardinien. Vi vilja härmed på intet sätt hafva nekat
möjligheten af förf-s åsigt, men vi tro att andra teorier, som tidigare fram
stälts för förklaring af de här ofvan efter ägyptiska monument anförda folk
namnen ej helt och hållet förlorat sin hållbarhet genom förfis bevisning.
Af från L:s afvikande åsikter hafva endast Brugsch’s och Halévys bemötts,
troligen därför att dessa äro ganska detaljeradt framstälda, och därför lättare
erbjuda sårbara punkter. Den förres teori om ett kolchiskt ursprung för
Schardana, ra. fl. tillbakavisas bestämdt och öfvertygande af förf., hvilken
däremot ej synts oss häfva alla Halévys betänkligheter mot att utom Afrika
söka de omtvistade folkens hemvist. Skulle ej äfven Masperos i samma ämne
framstälda åsikter 1) förtjänt bemötas?
Vi tillåta oss till sist ett par små anmärkningar. Ett bland de vigtigare
skälen för förfis förmodan, att de ägyptiska monumenten på Sardinien skulle
ditförts under tiden före den 26:te dynastin, består i att »några af de på
Sardinien funna fornsakerna bära Faraoners af den 18;de dynastin kartouscher
(kungliga namnsköldar), medan ej en enda har namn som med säkerhet här
stammar från den 26:te dynastin.» Härvid kan märkas, att dessa med ko-
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
