Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
motståndare : »det ena eller det andra, antingen blir spanmålen genom
denna tullsats dyrare, då inträder för jordbrukaren en vinst, eller ock
blir spanmålen, såsom man försäkrar oss, icke dyrare, ja då, M. H,,
är för jordbrukaren platt intet vunnet med denna tnllsats».
Med denna ovederläggliga sanning har dock frihandlaren icke
kommit längre än till bevisningens öfversats; och för att vinna under
satsen i sin syllogism kan han visserligen ej lita på definitioner och
abstrakta begrepp. Tvistens kärnpunkt ligger i frågorna : är det rätt,
är det klokt, är det ändamålsenligt att till producentens förmån för
dyra hans produkter? Och af tyska riksdagens förhandlingar framgår
tydligt, att i sjelfva verket kände dess majoritet ingen skygghet eller
motvilja för ett fördyrande ens af de oumbärligaste lifsmedlen. För att
nu ej tala om de högvälborne ifrare, hvilkas anföranden närmast erinrade
om lord Castlereaghs bekanta ord: »jag begriper ej, hvad man menar
med folkets nöd, när hvetepriset står högre än någonsin förr,» voro jord
bruksintressets målsmän ganska allmänt, äfven de moderate som förut
fört frihandelns talan, denna gång genomträngda af den öfvertygelsen,
att jordbrukets utomordentliga nöd kräfde utomordentliga hjälpmedel,
där man icke finge räkna så noga med omkostnaderna. Det låg ju
också logik i deras sats, att när nu engång samtliga industrier blifvit
anvisade att söka sin räddning genom skydd, skulle det vara höjden
af obillighet, om jordbruksnäringen ensam uteslötes från dess förmå
ner. De betänkligheter som kunde hämtas däraf, att jordbrukets alster
utgjorde nödvändighetsvaror för den stora massan af befolkningen,
afvisade de lättast med den bekanta satsen: »gif oss väl betaldt för
våra produkter, och vi skola gifva arbetaren penningar nog att köpa
lifsmedel». Man må icke glömma, att, huru klart det än må uträknas
och bevisas, att den krona, som utgifves för att återgå som skänk, aldrig
återkommer förökad men ofta förminskad, har nämnda sats dock under
vissa förhållanden en förunderlig bevisningskraft just för arbetarnes
sinnen. Det visade sig ganska snart, att de frikostiga löften, som
gåfvos om det allmänna skyddets välsignelserika inverkan på alla nä
ringars idkare, förtogo inflytandet af de varningsord, som riktades till
konsumenterna. Målsmännen för »den fattige mannens rätt» kunde
denna gång icke finna det gehör hos den utom riksdagen stående
befolkningen, hvilket de såsom »liberale» eljest voro vane att erhålla.
Först när skyddet för jordbrukets alster kom i öppen strid med
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
