Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY tfORSK TENDENSDIKTNINÖ.
är lika- omöjligt att misstaga sig på Amtmannen, Fogden, Presten,
Grossereren m. fl., som det är att icke genast igenkänna de välbekanta
träsnitten, porträtten af Kagnar Lodbrok, Ivar Yidfamne, Yngve Frey
eller Thorgny Lagman, livilka vi sedan vår barndom år från år återse i
bildböckerna; stockarna kunna med tiden blifva något slitna, men själfva
hufvudlinierna äro oförgängliga. Det väcker någon öfverraskning, att
bonden bland de reaktionära samhällselementen lyser genom sin från
varo, men detta torde bero på kulissmysterier, allt för fina att fattas
af vanliga åskådare.
De egentliga karaktererna äro icke många, egentligen blott »Clara»,
»Princessen», »Flink» och »Kongen», ty »Gran» är icke mycket mer än
en obligatstämma till den sistnämdes parti. De äro i allmänhet hållna
värdigt och följdriktigt, icke starkt individualiserade, ty äfven de äro
ju innerst sinnebilder snarare än personer, men tomma typiska skuggor
äro de emellertid icke. Mest tilltalande äro i vårt tycke de kvinliga,
men äfven »Kongen» vill författaren hafva framstäld som en verklig
gentleman, hvars fina lefnadsvett och godlynta humor i förhållande
till republikanen Flink äro af icke ringa verkan. Hvarför hr Bjørnson
gjort den sistnämde så afskyvärdt grof, elak och frånstötande, kunna
vi icke riktigt förstå; man hade nästan fordrat att hos honom finna
åtminstone något af det högstämda svärmeri, den sinnets lyftning och
förfining, som utmärkt mer än en kämpe för det republikanska stats
skicket, både i äldre och nyare tider. Kanske fruktade hr Bjørnson
att »idealiteten» och »sanheds-trangen» icke skulle- komma till sin fulla
rätt, om han gjorde deras bärare litet mer älskvärd, eller åtminstone
litet mindre omänsklig.
Också i handlingens utveckling kan man icke klaga öfver god
tycklighet eller bristande konsekvens; händelse länkar sig till händelse
nästan med nödvändigheten af en naturlag, och öfver det hela hvilar,
trots fulheten i enskilda delar, såsom i den högst platta, tråkiga och be
tydelselösa järnvägsmötesscenen, en skugga af vacker tragisk patos, som
antyder, huru högt hr Bjørnsons skaldebegåfuing kunnat växa, om den
blifvit skolad genom allvarliga studier och ansträngd uppmärksamhet
på det verkliga lifvet, det offentliga som det enskilda. Han har för
stått så mycket, att det sant tragiska i de mänskliga händelserna an
tingen ligger i ett för sent eller i ett för tidigt. Det »folkliga» kunga
dömet kom många hundra år för sent och kom därföre alldeles förfe
ladt; det gick godt för sig i Sigurd Syrs dagar och i ett rike icke
större, än att furstepatriarken kunde vandra igenom det till fots och
ändå hinna hem för att pådraga heldagskläderna, när han sporde, att en
annan konung till gästbesök närmade sig hans gränser. Att i våra
dagar föreställa sig dess möjlighet var en anakronism, hvilken skickelseu
icke kunde lemna ostraffad. Yi veta icke, om fröken Clara af sin
fader, professorn i statsrätt, fått någon undervisning i historien; i sådant
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
