Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY NORSK TENDENSDIKTNING.
donna • beskaffenhet; imitationer hafva varit med större eller mindre
framgång försökta äfven inom dessa länder, men något själfständigt
arbete af högre värde är oss icke bekant. Hvad andra försökare icke
förmått, har ej häller lyckats för hr Bjørnson, och under sina ansträng
ningar att reda sitt ämne har han så intrasslat sig, att berättelsen
äfven i konstnärligt afseende kan, några enstaka behagliga partier
oaktadt, betraktas såsom väsentligen förfelad. Afsigten har utan
tvifvel varit god, ty hjältinnan håller sig, midt i sitt själfskapade
elände och dåliga exempel till trots, i vanlig bemärkelse oförvitlig
eller till och med något mer, ty hon drager genom makten af sin
oskuld den- genialiska komponisten ur den nesliga förtrollning, hvari
han var bunden vid en annans hustru; men den högtidliga frågan
om hennes bestämmelse förblifver i slutet lika obesvarad som i början,
och när hon till sist inskeppar sig till Amerika, känner man en viss
lättnad att vara henne kvitt, utan att särdeles bekymra sig, huru det
där skall komma att gå henne, antingen hon blir någon stor sångerska
eller icke.
Däremot måste det ovilkorligen läggas hr Bjørnson till last, att
han inrymt så mycken plats åt det tvätydiga. Han har icke gjort
det con amore, utan snarare, sin sunda norska fjällnatur till trots,
kanske endast för att icke vara sämre än andra verldsliteraturens
storheter, Dumas junior, Cherbuliez, Zola och hvad de nu må heta.
Ett uppträde i slutet, hvari den företagsamma väninnan, som från
»Skydsjente» på en gästgifvaregård kommit sig upp till en bottenrik
yankee’s lagliga hustru, synes genom sitt utmanande koketteri med
Magnhilds man vilja förmå den senare till »et opgør», hör till det
mest motbjudande man kan läsa. Öfverdrift i färgläggningen, sadel
makaren är ett uppkok på Victor Hugos Qvasimodo, och hela prest
farniljen lyckliggjord med ett alldeles onödigt öfvermått af fulhet,
längtrådighet, osamraanhaug och hopande af episoder, som stå all
deles utanför hufvudhandlingen, äro fel hvartill herr Bjørnson eljest
icke plägar göra sig skyldig; därtill har hans gamla svaghet för konst
lade och öfverraskande vändningar, hvilken är förnimbar redan i hans
äldsta och bästa »Fortællinger», vunnit en betydlig tillväxt. Det har
gått hr Bjørnson så som en berömd konstnär, hvars präktiga violin
mer än en gång hänfört oss med det renaste tonsvall, brusande, ljun
gande, glittrande eller hviskande under trollmakten af en häpnads
väckande teknik; men allt detta var ej nog för artistens äregirighet,
utan han måste också förvåna med riktiga voltigörbragder, vidunder
liga grepp såsom att hålla instrumentet bakfram, piska strängarna
med ryggen af stråken, och så vidare. På detta sätt gick den enkla
högheten i hans spel småningom förlorad, och tonen blef mindre
ren. Plvad hjälpa då de mest halsbrytande taskspelarekonster?
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
