Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. J. BORELITJS..
som det antagna återupplifvandet af de försvunna varelserna tyckes
i första rummet böra gälla just dera, som varit hans föregångare.
Vi hafva någorstädes sett uppgifvet, att en berömd fransk författare
blifvit vansinnig i följd af inbillningen att (enligt den Darwinska traus
formations-läran) redan vara transformerad till gud. År denna uppgift
sanningsenlig, så kan den nyssnämda inbillningen endast anses såsom
en antecipation af hvad som enligt Renans dröm dock förr eller se
nare skulle gå i fullbordan.
Men i trots af alt detta saknar dock icke Renans bok tankar och
synpunkter, som göra den förtjänt af uppmärksamhet. Själfva det fan
tastiska utförandet af den Darwinska selektionsteorien är, om än vidun
derligt, dock icke utan en viss genialitet. Då för öfrigt förf. härvid
uttryckligen stält sig utom vetenskapens område, så må blott anmärkas,
att, sedan man en gång antagit denna teori, det torde blifva svårt att
angifva någon bestämd gräns för transformationen. Men framför alt
innehåller Renans dröm jämförd med Comtes lära ett afgjordt fram
steg närmast visserligen i det orimliga; men äfven detta är icke att
förakta, hälst då man därmed sammanställer Renans yttrande i företalet:
»det säkraste medlet att framhålla vigten af en idé är att undertrycka
den och visa, hvad verlden skulle blifva den förutan».
Renans teori om naturens egoism är en förträfflig illustration till
Comtes och andra naturalisters försök att på den naturliga instinktens
grundval uppbygga en moral. Ty den naturliga instinkten känner in
gen moralisk plikt; den är själfvisk äfven då, när den utvidgar sig till
djurets tillgifvenhct för sina ungar eller för sin hjord, Och »det natur
liga urvalet» hvilar just på striden, hvari de starkaste eller i öfrigt
bäst utrustade segra. I stället för böjelsen att lefva för andra träder
därför hos Renan tvånget att lefva för dem, eller fastmer att dö för
dem, då de behöfva det. Renans »oändliga polyp», som slutligen
skall uppsluka alt, är en träffande motbild till Comtes storväsen. Re
nans dröm har blott förhjälpt detta till »objektiv», själfmedveten exi
stens i stället för den blott »subjektiva» (i andras medvetande), som det
egde hos Comte. Däremot få visserligen alla andra varelser åtnöja
sig med att endast existera subjektivt; men denna form af existens
är redan enligt Comte den enda, som skall tillkomma dem efter döden.
Till att göra motbilden fullständig erfordrades blott, att »den stora
polypen», för att under sin ensamhet förkorta tiden, företoge sig att
göra alla de varelser, som den uppslukat, till föremål för religiös dyrkan.
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
