Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SYDLIGE NORGES GEOLOGI.
TH. KJERULF: Udsigt over det sydlige Norges geologi med i texten indtagne
tegninger, profiler, planer, en atlas, 39 plancher i træsnit, indeholdende gra
fiske fremstillinger samt den geologiske undersøgelses oversigtskart i 1 ; 1,000,0000.
Udgivet ifölge foranstaltning af den kongelige norske regjeriugs departement
for det indre. Christiania 1879. P
. F. Steensballes boghandel.
Den geologiska undersökningen i Norge liar fortgått sedan år 1858
och har altjämt varit ledd af professor Kjerulf. Tid efter annan
hafva af honom och hans medhjälpare utgifvits kartor och monogra
fier m. m., som gifvit upplysningar om de vunna resultaten af forsk
ningarna. En fullständigare samlad öfversigt af det hela lemnas först
i det föreliggande arbetet.
Författaren kastar sig genast, utan någon förberedande inledning,
midt in i ämnet och gör därvid början med de lösa jordaflagriugarna,
»det löse dække».
Först redogöres för de djurlemningar, som förekomma i dessa
aflagringar, dels hopade i särskilda skalbankar, dels strödda i de for
dom af hafvet täckta trakternas sand- och lerlager, i senare fallet ofta
inneslutna i s. k. marlekor. Några skalbankar innehålla en arktisk
fauna, andra en som mera liknar den nu vid våra kuster lefvande.
De förra nå en större höjd, till omkring 530 fot öfver hafvet. Om
man antager, att de vid sin bildning voro täckta af 90 fot vatten, så
skulle vattnet vid tiden för de högsta glaciala skalbankarnas bildning
stått omkring 620 fot högre än nu. Då ett blidare klimat inträdt och
den arktiska faunan därför vikit undan, hade landet redan stigit be
tydligt; de postglaciala skalbankarna nå ej större höjd än 150—200 fot.
Ett annat bevis på högre vattenstånd under forna dagar lemna
de i Norge på många ställen förekommande terrasserna och strand
linierna. De träffas hufvudsakligen vid vissa nivåer, högst omkring
600 fot öfver hafvet, och deras vitnesbörd om det högsta vatten
ståndet under forntiden öfverensstämraer således med skalbankarnas.
Terrassernas bildning anses af Kjerulf jämväl bevisa, att landets höj
ning skett ryckvis; hade den skett småningom och likformigt, så
skulle i stället för terrasser uppkommit jämt sluttande plan. En
liknande slutsats drages af strandlinierna, eller de i fjällsidorna af
hafsbrynet ingräfda horizontala fåror, som förekomma på vissa nivåer,
isynnerhet i det nordliga Norges kusttrakter: de måste hafva bildats
under tider, då stillastående egde rum.
I de trakter, dit hafvet ej trängt under de senare tidsåldrarna,
finnas inga djurlemningar, som gifva upplysning om det forntida kli
matet. Där iakttagas emellertid många andra företeelser, hvilka visa,
att hela landet en gång varit hölj dt af is, och att denna rört sig i
radierande riktning från vissa härdar, hvilka i det stora hela samman
falla med Norges nuvarande största fjällpartier, såsom Dovre, Rundan
och Kölen. De företeelser, som isynnerhet gifva upplysning om isens
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
