Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SYDLIGE NORGES GEOLOGI.
I Kristianiatrakten liksom i andra delar af Norge hafva bärglagren
undergått betydliga veckningar och förskjutningar. Man förbisåg
länge dessa ocb antog därför, att lagren på milslånga sträckor hade
en och samma hnfvudstupning. En följd af detta antagande var åter
den uppfattningen, att lagren hade enorma mäktigheter. Först sedan
Kjerulf i sina tidigare arbeten gjort de storartade veckningarna och
förskjutningarna kända, kunde man få riktigare begrepp om bärg
byggnaden i Norge. För att varna för de misstag, till hvilka förbise
endet af dem kan leda, har författaren äfven i detta arbete egnat ett
par afdeluingar åt skildringen af dessa företeelser.
Nästa afdelning egnas åt urbärget eller »grundfjellet». I Norge
är urbärget ej så öfvervägande som i Sverige, .men har dock äfven
där en stor utbredning. I det sydliga Norge fördelas det på sex
större fält, för hvilka Kjerulf redan i en föregående afhandling
redogjort. Någon bestämd åldersföljd mellan alla dess olika delar har
äonu ej kunnat uppställas. Dock synas de lägre och betydligare delarna
af grundfjället hufvudsakligen utgöras af gneisartade bärgarter, de
öfre till öfvervägande del af kvartsiter, med inlagringar af hornblende
skiffer, konglomerat, dolomit o. s. v. Ät denna öfre del, som i syn
nerhet är utvecklad i Telemarken, gifves, till skilnad från det äldre
gruudfjället, namnet »kvartsfjellet». Gneisen och grundfjällcts öfriga
bärgarter anser Kjerulf uppkomna genom förvandling metamorfose
ring af sedimentära bärgarter. De metamorfoserade bärgarterna äro
icke nödvändigt af en och samma ålder; äfven yngre bärgarter kunna,
under vissa förhållanden, hafva iklädt sig »gneisdrägten». En del af de
bildningar, som man nu, då man ej har något annat än bärgarternas
beskaffenhet att rätta sig efter, räknar till grundfjället, kunna därför
enligt honom vara samtidiga med vissa af de paleozoiska lagren.
I det centrala Norge, hvars geologi härnäst behandlas, utgöres
bärggrunden till största delen af bärgarter, som äro yngre än grund
fjället. Så snart man kommer utom »Kristianiafältet», äro emellertid
försteningar ytterst sällsynta, endast träffade på några få spridda
ställen. Det möter därför stora svårigheter att anvisa någon bestämd
plats i formationernas serie åt de stora lagsystem, som upptaga det
centrala Norge. De lagrade bärgarterna i denna del af Norge för
delas på tre hufvudafdelningar, sparagmitfjället, blåkvartsetagen och
högfjällskvartsen.
Sparagmitfjället börjar enligt öfversigtskartan vid Mjösens norra
del. Dess västra gräns sträcker sig härifrån norr ut inemot Dovre.
Trakterna nordost om denna gränslinie, ända till riksgränsen, upptagas
till större delen af sparagmitfjället. Detta har sitt namn efter de
brottstyckebärgarter, som äro rådande inom detsamma. Bland dem
märkes först och främst själfva sparagrniten, hvarrned de norska geo
logerna mena en bärgart, som innehåller såväl kantiga som rundade
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
