Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖDA RUMMET.
kommer till, ehuru han, märkvärdigt uog dock tyckes skygga därför,
och endast gör antydningar ditåt, till nihilism. Hvad är det annat
än nihilismens stormvind, snickaren hotar med, då han säger, »och
det kommer en dag, då komma vi ned från Hvita bergen, från Skin
narviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som
ett* vattenfall, och vi ska’ begära igen våra sängar». Ar det icke en
fras, som värdigt försvarar sin plats vid sidan af det i Paris beryktade
nihilistpoemet »Des perles pour nos femmes». Dit syfta de äfven, de
hemliga sällskap, i hvilka Arvid Falk är medlem. I själfva verket
är Struves »gif människorna fan, blif egoist» intet annat än nihilism,
att icke tala om den i materialismens dy nedsjunkne kandidaten Borg.
Till ofvanstående anmärkningar vilja vi ytterligare tillägga, att
arbetet hviralar af kraftiga uttryck och svordomar, samt att författaren
nedlåter sig till att beskrifva scener och situationer, som gjort en
Aphra Behn, en George Etheredge, en William Congreve bedröfligt
ryktbara i den engelska literatureus historia. Likasom de, är han
icke det ringaste tvätydig, nej, han säger rent ut, hvad han har att
säga för att klargöra situationerna och karaktererna, och ändå litet
till, såsom t. ex. i det vidriga samtalet mellan den nyss omtalade
snickaren och den väckte skomakaren.
Men oaktadt alla dessa svagheter, måste det röda rummets hjältar
likväl väcka intresse hos läsaren, ty de äro, om ock endast delvis,
tecknade med omutlig sanning; verkligheten i all sin nakenhet har
sutit modell för dem. Och till och med då karaktererna och situa
tionerna tyckas oss mest motbjudande, kunna vi icke frånkänna dem
ett visst något; det är oaktadt all pessimism den friskhet och origi
nalitet, med hvilken de äro tecknade. Det finnes en sådan rikedom på
situationer, där det sorgliga och lustiga så att säga skimrar igenom
hvartannat, att läsaren ej vet, om han bör skratta eller gråta däråt.
Slutligen kunna vi icke nog berömma de korta förberedelser,
den ringa apparat, författaren behöfver för att genast gifva oss en
bild af den person, det sceneri han vill klargöra. Uti det enda ka
pitlet »Nybyggarne på Lill Jans» äro vi t. ex. i tillfälle att göra be
kantskap med de bägge filosoferna Olle Montanus och Ygberg, den
egoistiske »filuren» Lundell, hans modell Rchnhjelm och den älskvärde
Sellén. Alla dessa personer räknas icke upp endast till namnet, nej
författaren ger oss en sådan karakteristik öfver dessa filosofiens och
konstens bortglömde och undangömde idkare, att vi tycka oss känna
igen hvarenda en, att vi under hela gången af berättelsen behålla
dem i vår fantasi, just så som författaren har modellerat ut dem i
detta kapitel; hvilket i förbigående sagdt länder en af dem, den unge
Rchnhjelm, till men, ty den bild vi här få af honom svarar icke det
ringaste mot den Rehnhjelm, vi senare återfinna »som mycket aktnings
värd, rysligt till och med», och så ordentlig sedan.
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
