Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. LINDEBERÖ.
Själfva kalorimetern består af ett cylindriskt kärl af väl polerad silfver
plåt, hvilket kärl medelst fina stöd är fäst inuti det yttre kärlet; i
cylinderns öfre del befinner sig en termometer, hvars rör går ut genom
det yttre kärlets sidovägg, och i dess nedre ett skofvelhjul, medelst
hvilket vattnet i kalorimetern drifves kring termometern, dock ej for
tare, än att dess rörelse icke åstadkommer någon märkbar uppvärmning.
För att med säkerhet hvarje värmeförlust genom strålning och ledning
från det inre till det yttre kärlet skall undvikas, anställes observatio
tionerna på så sätt, att hela apparaten först erhåller 15,6° C. tempera
tur, hvarefter kalorimetern uttages och afkyles till ungefär 4° samt så
åter insättes på sin plats; därpå riktas apparaten mot solen, hvarvid
temperaturen hos det i kalorimetern inneslutna vattnet börjar stiga och
nu antecknas tiden, då termometern visar först 10° och sedan 21,2°, då
undersökningen afbrytes. Genom detta anordningssätt var kalorimeterns
temperatur vid försökets början 5,6 grad lägre än omgifningens samt
vid dess slut lika mycket högre, hvarför det värme, som under förra
delen af observationen tillföres kalorimetern från det omgifvandc kärlet
fullt motsvaras af det, som under försökets senare del öfvergår från
kalorimetern till omgifningen. Kalorimetern innehöll 868,5 3 gr. vatten
och behöfde dessutom för sin egen uppvärmning lika mycket värme
som ytterligare 16,8 7 gr. vatten, så att hela dess vattenvärde utgjorde
385,4 gr.; vid denna vattenmassas uppvärmning från 10° till 21,2° åt
gingo således 11,2 x 0,38 54 = 4,3 värmeenheter, hvilka tillfördes kalori
metern i de solstrålar, som träffade den i det yttre kärlets mynning
sittande linsen; då denna dock absorberade ungefär T/io värmet,
finner man att hela den värmemängd, som under experimentet fram
kom till linsen, utgjorde 4,3 x I,i =4,73 värmeenheter. Vidare var
linsens yta 344,8 3 kvadratcentimeter, och värmemängden skulle således
belöpa sig till 137,6 8 värmeenheter på 1 kvadratmeters yta. Den 7
mars 1871 iakttog Ericsson den största intensiteten hos solens värme
strålning; denna dag försiggick nämligen ifrågavarande temperaturför
höjning hos kalorimetern på 10 min. 0,5 sek., så att vid detta tillfälle
utvecklades på en kvadratmeters yta r—— = 13,7 5 värmeenheter på
r J 10,008 ’ r
en minut. Medtages atmosferens absorption i beräkningen, visar sig
att den värmemängd, som från solen på 1 minut framkom i vinkel
rät riktning till en yta på jorden af 1 kvadratmeters storlek, under
antagande att atmosferen ej funnes, vid nämda tillfälle utgjorde 19,5
värmccnheter, d. v. s. lika mycket som åtgår för att uppvärma 19,5
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
