Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUST. STJERNSTROM.
sättningen utkom fullständigt 1738 under titeln »Fruntimmers bi
bliotliec».
Kesultaten af llires språkstudier finnas till god del framlagda i dispu
tationsliteraturen. Såsom bekant är, försvarades de akademiska afhand
lingarna under inseende af en lärare eller en som själf aflagt dylikt prof,
kallad præses, hvilken vanligen torde hafva varit arbetets författare. 1
många fall är det svårt om ej omöjligt att algöra, huruvida præses eller
den som i försvaret skulle aflägga det akademiska profvet, respondenten,
varit författaren. Det första i denna literatur meddelade språkliga ar
bete, som enligt anteckning kan anses härflyta från Ihre själf är de
rnutationibus linguce Sveogoticce, »om svenska språkets omgestaltningar»,
en afhandling i tvänne delar från år 1742. Det är dock endast en i möjligaste
måtto skizzerad framställning af en svensk språkhistoria. I allmänhet
torde ej denna tids akademiska afhandlingar kunna tillmätas synnerligt
vetenskapligt värde, men flertalet af Ihres, särskildt de språkliga, göra här
ifrån ett undantag.
Tre år senare (1745) framträder han med sitt utkast till föreläsningar öf
ver svenska språket dels »för att bringa någon smak» af sina studier, dels för
att så fort som möjligt kunna lemna de studerande en vägledning. 1
synnerhet var det hans ögonmärke härvid att kunna medverka till något
mera stadga i samtidens rättskrifning. »Huru nödigt det är», heter det i
företalet, »att med mera flit yrka thenna saken, lärer hvar och en
döma som merkt, huru högnödigt wårt språk tarfvar rykt, och ibland
annat, huru mycken skillnad är mellan våra Swiars skrifart; Man gifve
allenast åt flera ett blad att afskrifva, tå lärer man finna, att af tjugu
icke twå i stafningen öfverenskomma, minst, om the något förstå, och
therföre tilltro sig ’äga rätt att gå från andra». Arbetet är därför
mera »en samling af serskilda anraerkuingar än ordeutelig afhandling»,
enär författarens afsigt varit att sammanställa och ge en öfversigt af
det nödvändiga, men ej »att upprepa, thet wi, såsom infödde, alle
wete, och hvarpå ingen kan stapla». Det innehåller hufvudsakligen
en exkurs öfver vissa till rättskrifningen hörande frågor. För att rätt
förstå ett språk fordras, att man skall känna ordens betydelse samt
veta, huru orden uttalas och skrifvas. Det är ock af nöden att lära
känna ordens ursprung, ty endast på detta sätt kan säkerhet vinnas i
frågan om deras rättskrifning samt i uppfattningen af deras betydelse.
»Om man therföre will rätt känna wårt språk, måste man 1. ransaka
vår gamla Göthiska, och så wäl theraf, som wåra förfäders plägseder,
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
