Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUST. STJERNSTRÖM.
1763 utgaf Ibre en förbättrad text af det fragment af en gotisk öfver
sättning af Pauli epistel till de Komare, hvilket några år förut på
träffats i biblioteket i Wolfenblittel och 1762 af ärkediakonen därstädes
Knittel utgifvits i en okritisk behandling. Hvad som särskildt för
mådde Ihre att så snart uppträda var, att Knittel utslungade en äre
kränkande beskyllning, att Ihre genom utskickade på alt sätt sökt
komma i besittning af handskriften, något hvaremot denne likväl fann
sig föranlåten att lifligt protestera. Analecta Ulphilana utgåfvos såsom
disputationer åren 1767—69. Arbetet sönderfaller i tvänne afdelningar,
af hvilka den ena handlar om Codex arsrenteus, om bokens utseende
O ’
och öden, om gotiskans uttal och om den gotiska literaturen, den
andra utgör en framställning af de gotiska substantiven och adjektiven.
En afhandling om de gotiska verben hade redan medföljt det nyss
nämda fragmentet. Ehuruväl nu mycket är att anmärka härvid, voro
dessa afhandlingar för sin tid af framstående värde, isynnerhet om man
jämför dem med hvad till denna tid företetts, t. ex. Hickes’ Institutiones l .
I de lingua codicis argentei, »om språket i codex argenteus», visade han,
att språket verkligen var ett gotiskt och ej, såsom af Lacroze förfäktats,
frankiskt; han visade tillika, att den gotiska bibelöfversättningen här
rörde från goternas biskop Ultilas i det fjärde århundradet. Gotiskans
öfverensstäramelse med de klassiska språken har han flerestädes sökt
ådagalägga, om ock ej arten af denna slägtskap stått klar för honom.
Förutom redan nämda, omfattande språkstudier, sysselsatte han
sig äfven med lapska och finska språken, och härvid var det i synner
het förvandtskapen mellan deras ordförråd, som af honom uppmärk
sammades. Men han förklarade den så, att de gemensamma orden
vore af finsk-lapskt ursprung och härrörde från den tid finnar och lap
par bebodde den skandinaviska halfön, en åsigt som han framstält i
företalet till Lindahls och Öhrlings Lexicon lappouieum (Stockholm
1780). De flesta af dessa ord hafva dock sedermera vunnit en alldeles
motsatt förklaring, nämligen att vara lånade från de nordiska språken.
I sammanhang härmed nämna vi de Quenlandia antiqua, däri han söker
visa, att de gamles Kvenland utgjort en del af Norrland.
Ihre har äfven inlagt stor förtjänst om fornforskningen. I fyra
afhandlingar om runorna visar han, att dessa hos oss kunna räknas
från sjätte århundradet, och »att altså Kudbecks, Peringskölds med
fleres hypotheser om våra ristade stenars ålder, som skolat gå in emot
1 »Institutiones grammaticæ anglosaxonicæ et moeosogothicæ». Oxford 1689.
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
