Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE POMPEJANSKA STUDIE K.
A
rätt, dä han säger, att många betydande personer i nutidens största
städer skulle vara frestade att afundas dessa obemärkta borgare i ett
litet municipium.
Och härmed hafva vi kommit till det vigtiga inlägg i vår känne
dom om antikens konsthistoria, som lemnas oss af dessa fresker. Åro
de original eller efterbildningar? I senare fallet, hvarifrån äro de hem
tade, hvilken skola tillhöra de? Svaret har lemnats af den framstående
kännaren af antikens konst, Wolfgang Helbig, hvars arbeten i ämnet
vi anfört (se ofvan sid. 647, noten 1).
De pompeianska målningarna sönderfalla i två hufvudafdelningar,
den ena omfattar bilder ur den klassiska mytologien, den andra taflor
som återgifva djur eller »nature morte» eller landskap och genre
tafior, framställande pompejanskt hvardagslif. Hvad dessa senast
nämda beträffar, kan man naturligtvis ej vara tveksam om, att de äro
pompejanska original och trogna efterbildningar af hvad man hade
omedelbart för ögonen. Dessa gladiatorer, dessa valkare i sitt yrke
eller under sina fridagar, dessa värdshusvärdar, bagare och fiskhandlare
bodde nog i de butiker, där man återfunnit deras verktyg och för
nödenheter. »Målavne hade själfve iakttagit dessa bönder och dessa ar
betare, som de så lifligt återgifvit, sittande vid ett bord vid ett glas
vin, med deras capuchonförsedda tunika, liknande dem som bäras af våra
dagars munkar; de hafva med egna ögon sett denne soldat med hans
brunstekta hy, hans höga stöflar, hans vida klädnad, som muntert räcker
krogvärden sitt glas under utrop: litet friskt vatten! da frigidam pu
siilrnn! Hvad som bevisar, att det är landets barn som konstnären här
återgifvit, är att man ännu i dag i dem vid första ögonkastet igenkänner
män och qvinnor, som man mött i Napolis butiker eller på dess offent
liga platser».
Emellertid uppgå dessa taflor ej till stort mer än ett tjugutal och
äro i allmänhet af små dimensioner. Däremot stiga de mytologiska bil
derna till ungefär hundrafaldt af de förras antal, åtminstone om man
dit räknar dem, som framställa genier eller kärleksgudar i en mängd
mänskliga sysselsättningar och yrken h De dansa, sjunga och spela;
de styra en af svanor dragen vagn eller ett lejonspann. De skörda
och bereda säden i en kvarn, med tillhjälp af små vackra åsnor, som
de tygla med blomsterguirlander. De fiska, de sälja och köpa, de göra
1 Man har därför vanligtvis fört dem till genretaflorna.
(i51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
