Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. E. CENTEEVALL.
skor och snickra (se hg. 47 hos Röding, Pompeji; hg. 301 hos Over
beck). Och slutligen blifva de själfve sålde och köpte.
Aro nu dessa bilder att hänföra till de mytologiska taflorna endast
på grund af de vingade varelser, som i dem uppträda som handlande,
finnas en stor mängd (omkr. 1,500) målningar, som både i afseende på
de framstälda personerna och den handling, hvari dessa te sig, hafva
sin källa i grekernas sagor och sånger om gudar och hjältar. Att den
rent romerska mytologien därvid ej kom till heders har sin naturliga
förklaringsgrund däri, att denna lika litet som den ursprungliga nor
diska lämpade sig för konstnärlig framställning såsom altför mycket
bygd på abstraktion. Det fölle sig svårt att i bild framställa Robigo,
sädesrostens gudinna, eller att gifva kännetecknande drag åt Pudicitia
patricia. Den äldsta romerska sagan har däremot många gestalter, som
äro egnade att målas, isynnerhet sedan de funnit en sådan behandling,
som den Yirgilius egnat dom i sin Aeneis. Men huru mycken heder
målarkonsten vid dess första införande i Roma tyckes hafva njutit
det kan vara nog att erinra sig, huru den storättade Fabius ej blygdes
att ät sin familj efterlemna tillnamnet Pictor vann den dock där aldrig
något rätt insteg. Det var hufvudsakligcn grekiska konstnärer, som,
äfven i Italien, voro dess utöfvare, och dessa gjorde sig sällan eller
aldrig besvär att lära latin. Så kommer det sig, att vi i Pompeii ej finna
mer än fem eller sex tahor, som behandla ämnen ur Yirgilius’ hjälte
dikt, och till på köpet är en af dem en karrikatyr. Den föreställer en
ung apa i ringbrynja och omgjordad med ett svärd; hon bär en gam
mal apa på sina axlar och leder en apunge vid handen Acncas
med sin fader Anchises och sin son lulus.
För öfrigt är det de välbekanta ämnena ur Homeros och ur de
yngre hjältccyklerna, som ständigt återkomma i Pompeiis fresker:
Achilles och Briscis, Iphigcneias offring, Androrneda, Ariadne, lo vaktad
af Argos, Aphrodite och Adonis, Aphroditc och Aros, Arterais och En
dymion, Polyphemos och Galateia, Paris’ dom, Medcia och många andra
dylika. Att dessa fresker ej äro original kan man af många tecken
sluta. Så öfverensstämma t. ex. Medciabilderna både i Pompeii och
Herculaneum, ehuru sins emellan mycket olika, med den beskrifning
som de klassiska författarne göra på den ryktbara tafla af Tinomachos,
som skildrar den kolchiska furstinnans själsqval, innan hon fattar det
gräsliga beslutet att mörda sina barn. Äfven flere andra motsvara de
skildringar, som synnerligast i den grekiska Anthologieu leranas på
(152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
