Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE POMPEJANSKA STUDIER. 658
framstående mästares taflor. Plelbig har med ovederlägglig klarhet
visat, att freskerna med Andromcda och 10, af hvilka den senare åter
funnits äfven i Livias hus på Palatinus, äro efterbildningar efter den
athenska målaren Nikias. Äfven ett annat, i ej ringa grad öfverty
gande skäl hänvisar till antagandet af en blott efterbildning: utförandet
i dessa taflor är i öfvervägande antalet fall mycket sämre än planlägg
ningen, liksom äfven den talrika förekomsten af målningar med samma
ämne på väsentligt samma sätt behandladt med nödvändighet pekar
åt samma håll.
Återstår nu frågan, hvilken konstskola det var, hvars alster isyn
nerhet härmades af de blygsamme, till namnet helt och hållet
okände artisterna i Pompeii? Yi sågo nyss, huru det lyckats att åter
föra enskilda taflor på bestämda original. Men detta är på långt
när ej fallet med alla, och dock hvilar öfver nästan samtlige en viss
gemensam prägel, som låter ana ett gemensamt ursprung. Undantag
gör ett fåtal, såsom den nämda skildringen af Iphigeneias offfing. I
taflans midt ser man Iphigeneia i tårar, med armarna sträckta mot him
melen, som bäres till altaret af Diomedes och Odyssevs. Till venster
från åskådaren beslöjar fadern Agamemnon sig och täcker ögonen
med handen, under det å taflans högra rand Calchas med sorgsen min
fattar hårdt om offerknifveu. Figurernas anordning, som utan svårig
het skulle låta förvandla målningen till relief, äfvensom den omstän
digheten, att Agamemnon och Calchas äro större än Diomedes och
Odyssevs ett karakteristiskt drag för den äldre konsten, som ställer
figurens längd i direkt proportion till rangen hos den som föreställes
berättigar till slutsats om originalets höga ålder. Hvad de flesta bland
de öfriga taflorna angår, hafva vi i jämförelsen med samtida latinska
skalder ett vigtigt medel att bestämma deras ursprung. Ty dessa visa i
mångt och mycket en öfverraskande likhet med de bildliga fram
ställningarna. Båda hafva isynnerhet tagit fasta på den erotiska delen
af mytologien, såsom det låg i den tidens ande: tryggad verldsfrcd,
stigande välmåga och säkerhet, att morgondagen ej skulle blifva sämre
än den som flydde, manade till njutning: kristendomens stränga sedelära
var ännu ej känd utom trånga kretsar; Stoas föreskrifter hade ej
många bekännare, och dessa i alt fall endast bland de högsta sam
hällslagren; däremot innehåller det bibliotek, som man funnit i Hercu
laneum, endast skrifter af »Epikuros’ hjord», och det är fara värdt,
att, om man någonsin i Pompeii hittar andra böcker än bankiren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
