Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Alexandre, Exaursus ad Sibyllina, pag. 285—311.
SIBYLLINERNA OCH VÖLUSPA.
häresier, och det betydde alt. Här var det kännedomen ora sibyllan
som födde missaktningen, missaktningen som födde tystnaden, tyst
naden som äudtligen födde okunnigheten.
I västerlandet däremot, där de grekiska studierna råkade i alt
djupare förfall ocb inga handskrifter af sibyllinerna veterligen voro att
tillgå, dår såg man hvarken förfalskningen eller häresien, där var
vördnaden för sibyllan i oupphörligt stigande emedan man icke
var i tillfälle att göra eller brydde sig om en närmare bekantskap med
henne än den, som stod till buds genom Lactantius och Augustinus.
Här var det okunnigheten om sibyllans verkliga beskaffenhet som
födde vördnaden, vördnaden och okunnigheten i förening som gaf
upphof åt en hel barbarisk sibylleliteratur, bestående af fabler och
profetior, af hvilka icke ett spår förekommer i de asiatisk-egyptiska
sibyllinerna. Ambrosius’ gensaga låg under glömskans dam i de få
bokgömmor, där hon förvarades; men Augustinus’ De Civitate Dei
hade alltid en ansenlig läsarekrets.
Medeltidens vetande om sibyllan och sibyllinerna har af forsknin
gen noggrant kunnat utstakas. Hon har för detta ändamål genomletat
hela den förskolastiska och skolastiska literaturen, samt den vidlyftiga
handskriftliteratur, hvilken förut kännetecknats som den barbarisk
sibyllinska, som sträcker sig tillbaka ända till det sjunde århundradet,
och till hvilken, enligt Alexandre, nästan hvarje bibliotek och kloster
boksamling i Italien, Frankrike, Belgien, England och Tyskland har
bidrag att uppvisa.
Från Augustinus’ yngre samtida Prosper Aquitanus till Isidorus
Hispalcnsis, som dog år 636, omtalas sibyllan af kyrkliga författare
och åberopas hennes profetior; men alt hvad de i ämnet hafva att
förmäla är hemtadt ur Lactantius och Augustinus. Hvad de efter
följande århundradenas västerländske teologer och skriftställare, äfven
de lärdaste, vidkommer, gäller samma iakttagelse. 1 Det förekommer
hos dem alla icke ett ord, som antyder någon sibyllinkuuskap, sträc
kande sig ut öfver dessa båda källor. Studiet af den barbarisk-latin
ska sibylleliteraturen lemuar fullständig bekräftelse på att dessa källor
voro de enda.
Då man var som allra lärdast, kände man om sibyllan och si
byllinerna följande:
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
