Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR KYDBERG.
1) Mau kände något mer än tvåhundra verser ur inledningssån
gen och sibyllinerna 111, IV, V, VI, VII och VIII. För alla dessa
var Lactantius källan. Tillsammans utgöra verserna i Oracula Si
hyllina 4,238.
2) Man kände, att ordet sibylla var en allmän beteckning för
liere sierskor, som blifvit kallade så af hedningarne, bland hvilka de
uppträdt. Detta visste man af Lactantius och Augustinus.
3) Man kände, att dessa sibyllor skulle varit till antalet tio, näm
ligen den persiska, libyska, delfiska, cimmeriska, erytreiska, samiska,
cumanska, hellespontiska, frygiska och tiburtinska, och man visste, att
den cumanska skulle hetat Amalthea eller Demophile eller Herophile,
samt den tiburtinska Albunea. Källan för detta vetande var Lactan
tius och efter honom Isidorus Hispalensis. Ur eget förråd och för
att jämna sibyllornas antal med profeternas och apostlarnas tillade
medeltiden tvänne: Europa (Europæa) och Agrippa (!).
4) Man kände den bekanta historien om sibyllan och konung
Tarquinius. Men Tarquinius är här den äldre med detta namn, och
det äskade priset för de nio böcker sibyllan medförde till honom an
gifves till tre hundra Jilipper. Denna historia hade man från Lac
tantius. 1
5) Man kände, att Virgilius i sin fjärde eklog skulle hafva be
gagnat en sibyllinsk profetia om Kristus. Detta visste man från
Augustinus. Få torde hafva läst verserna i själfve Virgilius.
6) Man kände 27 rader af akrostiket, som förefinnes fullständigt
i sibyllinen VIII och fullständigt meddelats äfven af Eusebius.
Akrostiket hade man från Augustinus.
Härmed är alt sagdt, som medeltiden före renässansens och
humanismens dagar visste om sibyllan och sibyllinerna. livad medel
tiden själf tilldiktadc hafva vi ej att redogöra för. Men det bör tilläg
gas, emedan det icke är alldeles utan betydelse för vårt ämne, att de
Britiska öarna och särskildt »den keltisk-iriska kulturen» lemnat fram
stående bidrag till den barbariska sibylleliteraturen och gifvit upphof
till orimliga profetior, som deras författare, utan att frukta någon
vederläggning, kunnat tillskrifva äfven den gamla sibyllans böcker.
Någon gång såsom i en dylik profetia, införd bland Beda Venera
bilis’ skrifter anknyter författaren sina förutsägelser till sådana,
1 Åfven Virgilius’ kommentator Servius kallar de tre hundra guldmynten filipper.
Anakronismen kan ursäktas därmed, att man redan på Augustus’ tid i Rom gaf detta
namn åt alla slags guldmynt af ett visst värde.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
