Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIBYLLINEUNA OCH VÖLUSPA.
som verkligen stå att läsa i sibyllinerna; men då har äfyen Lactan
tius anfört de ställena, och det sker med Lactantius’ egna ord och
i enlighet med en gammal latinsk öfversättning af de Lactantianska
citaten.
I tvänne böcker af våra Oracula Sihyllina, nämligen i I och 111,
berättar sibyllan om sig själf, att hon är en af Noas svärdöttrar, och
att hon som sådan var med i arken under syndafloden. Denna saga
hade varit särdeles egnad att anslå medeltidens fantasi; om hon varit
känd, skulle hon antagligen också blifvit omtalad och utspunnen.
Men hon vardt aldrig känd af medeltiden, ej ens af Augustinus, eme
dan Lactantius aldrig omtalade henne. Sannolikt har han icke känt
sibyllinen I; men ur sibyllinen 111 anför han en vers, som står strax
ofvanför den, med hvilken berättelsen om vistelsen i arken börjar.
Antingen har Lactantius, ledd af den varsamhet, hvarpå vi förut gif
vit ett prof, undvikit att anföra den fabulösa historien, eller också har
denna efter hans tid instuckits i sibyllinen 111. I hvilketdera fallet
som hälst gäller den sats som undantagslös, att hvad medeltiden vet
om sibyllan och sibyllinerna, det återfinnes hos Lactantius eller Au
gustinus, och hvad Lactantius förtiger och Augustinus icke vet, det
vet ej häller västra Europa, innan Sixtus Birkens upplaga af Oracula
Sihyllina ser ljuset.
Så sparsamma källorna för medeltidens sibylle- och sibyllin-kunskap
än flöto, var det likväl svårt för tidens lärde att samla det lilla, som
fans, till ett helt. Lactantius’ citat och redogörelser förekomma
spridda öfver de flesta af hans sju Libri institutionum divinarurn och
hans verk Ve iva I)ei. Hvad Augustinus vidkommer, finnes väl det
hufvudsakliga han om sibyllan har att meddela i adertonde och tionde
böckerna af De Civitate Dei, men äfven i andra hans skrifter före
komma spridda yttranden om henne. Kom nu därtill, att böcker
började varda en sällsynt vara, emedan alt färre afskrefvo och alt färre
läste, så låg faran nära, att äfven det obetydliga arf af sibylliuskt
vetande, som fans att taga vara på, kunde under raausåldrarues lopp
förspillas. Icke utan ett visst deltagande kan man fördenskull bevitna,
att det i nionde århundradet uppstod en man, som för sin tid ville
vara, hvad Lactantius varit för sin. Mannen hette Sedulius. De
källor han hade att tillgå voro, som vi veta, de båda kyrkofäderna;
men hvad der fans ville han dock (samla till ett helt och tolka i ett
sammanhang. Ett parisiskt bibliotek förvarar ännu en handskrift af
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
