Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK SKÖNLITERATUR.
snart forfattaren får fast botten under sig, kan han vara både sann
och tilltalande, ocb detta är enligt anmälarens tanke förnämligast
fallet i de tillfällighetsdikter, han skrifvit till och öfver personer,
under det att åter, hans kraft icke räcker till, utan han blir ihålig
och chauvinistisk, i hans »Tidsbilder från fransk-tyska kriget». Fel
mot språk och meter förekomma här och där: Simon i templet för
Simeon, blåklint hon, uttryck sådana som: »fast bleknad är den
kind» i absolut ställning, utan att hänföras till något följande, »manande»,
»leende», »strålande» såsom begynnelseord i en meter, hvilken efter
bildar Neckens polska, Melpomene använd med falsk accent, m. m.
Men dessa brister torde dock öfverskylas af den riktning uppåt,
som otvifvelaktigt kännetecknar författaren.
Det samma är förhållandet med Två dikter af Otto Lindfors,
»En sommarsaga» och »En prestgårdsidyll», bägge särskildt märkliga
därför, att de utgöra exempel på en inom vårt land föga odlad dikt
art, berättelsen på vers, som inom andra länders vitterhet, såsom den
danska, den tyska, den engelska, har så många och framstående
representanter. Enligt anmälarens tanke utgöra de båda dikterna
vackert utförda och särdeles älskvärda skildringar inom den rent
idylliska skiftningen af den nämda diktarten, och de måste på ett
vänligt och godt sätt tilltala hvarje oförvilladt sinne. Den enkla
teckningen af en oskyldig tillvaro, sådan som de lieste dock någon
gång i sitt lif varit i tillfälle att, kanske med en viss längtansfull
afund, lära känna, är här utförd med anmärkningsvärd finhet och be
hag, utan all krystning eller sträfvan att göra de naturliga situationerna
till något annat, än de i verkligheten äro, samt också utan att med
en svamlande idealitetsjagts floskler söka resonnera förnumstigt eller
spirituelt öfver dessa enkla lefnadsförhållanden. Det är »verklighets
diktning» af ett nästan barnsligt slag, som ställer lifvets prosa i en mild
belysning af poesiens värmande ljus. Af de båda dikterna är »En som
marsaga» den ojämförligt bästa och mest framstående genom afrundning,
osökt enkelhet och mildt behag. Dikterna äro medelst en vignett
i begynnelsen af hvarje sång illustrerade af ett par yngre konstnärer,
Viktor Andrén och Jenny Nyström.
Det är klart, att begreppet »verklighetsdiktning» lätt skall kunna
missförstås icke blott af dem, som hafva en afgjord riktning åt det
ideela och tro, att den estetiska realismen nödvändigt skall stå till
sammans med en materialistisk verldsåskådning, utan ännu mera af
det ovisa nitet hos sådana verklighetsdiktningens anhängare, som
tro, att realismen kan undvara poesi, och att med honom porten är
öpuad på. vid gafvel för alt det låga och råa, som tyvärr finnes i
•lifvet, men som i poesiens verld icke har någon plats, om icke det
genomluttras och förandligas af humorns eller af den sedliga indigna
tionens elektriska ström. Ack, hvad de fara vilse, huru föga de fat-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
