Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Orac. Sib. 111, 125, 126.
2 Orac. Sib. 111, 108, 113.
SIBYLLINERNA OCH VÖLUSPA.
Inledningssången till Oracula Sibyllina uppmanar människorna att
dyrka »honom, som är den ende Gud, honom, som är och var af
evighet, honom, som är sitt eget upphof och af ingen född, honom,
som råder allsvåldig öfver alt,» samt beklagar, att de, i stället för att
göra detta, bringa offer »åt dem, som äro i dödsriket, åt demonerna.»
I sibyllinen 111, 546—547 frågar sierskan Grekland, hvarför det
offrar gagnlösa gåfvor »åt döde», i stället för att dyrka den allsrnäktige
Gud. Samme sibyllin innehåller en euhemeristisk utläggning af myten
om försöket att uttränga kroniderna från verldsrnakten. Efter synda
floden och under den tionde mansåldern herskade berättar si
byllan tre bröder, Kronos, Titan och Japetus, öfver hvar sin del af
de ängder på jorden, som då hunnit befolkas. Så länge deras gamle
fader lefde, höllo de den ed, han låtit dem svära, att icke bekriga
hvarandra; men efter hans död utbrast en fäjd mellan Kronos och
Titan. I ett stort familjeråd, bevistadt af Rhea, Gaia, Afrodite och en
mängd nära »blodsfränder», »äfvensom andra människor af föräldrarnes
blod», 1 vardt striden bilagd på ett sätt, hvars följder sedermera be
skrifvas. Uttryckligt framhålles, att Kronos, Titan och Japetus voro
människor i ordets vanliga mening, dödlige (med talförmåga begåfvade)
människor, (gegoneg s avd-Qionni), såsom sibyllan med ett homeriskt ut
tryck kallar dem och hela episoden afser tydligen intet annat än att
rikta ett klubbslag mot polyteismen. Också upptogs densamma be
gärligt af den kristna apologetiken. 1 sin Försvarsskrift för Kristia
nerna anför Athenagoras sex verser ur det ifrågavarande stycket, bland
hvilka särskildt den, som kallar Kronos, Titan och Japetus dödliga
människor. Tertullianus i sina Libri II ad nationes (11, 12) hänvisar
till samma stälfe hos sibyllan. Likaså Lactantius i sina Libri instit.
divin. (I, 14 och 11). Eusebius i sin Præparatio evangelica (IX, 14)
berättar, alldeles som sibyllan, om kriget mellan Kronos och Titan
såsom om en historisk tilldragelse, hvilken timat bland människorna
efter den babyloniska tornbygnaden och språkförbistringen, men ci
terar icke sibyllan, utan Abydenus som sin källa.
Asigten, att hedningarnes gudar voro onda demoner, lät ganska väl
förlika sig med den, att de ursprungligen varit människor. Man be
höfde endast antaga, att dessa människosjälar efter döden högmodades
öfver den gudomliga ära, som på jorden egnades deras minne, och
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
