Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. B
annat uttryck ur infödingarnes fattigare och mindre utvecklade språk
förråd. Sådant menar man skulle Irafva varit fallet med vårt skandi
naviska eld, som oaktadt sin betydelse för odlingen icke återfinnes i
något beslägtadt språk, likasom förhållandet är med ond, galt, gammal,
gris \ elak, stor, göra, m. fl. Om den undertryckte sålunda någon gång
hamnar sig genom att intrycka en varaktig stämpel på segrarens språk,
inträder stundom en reaktion, hvarigenom det påtvungna ordet åter
nedsättes att beteckna något ringa eller tillfälligt. Så hämnade sig
de öfvervunna saxarne i England efter den normanniska eröfringen,
som äfven öfversvämmat deras språk, med att bruka de normansk
franska orden heef, mutton, veal, porc endast för döda kreatur, men
behålla inhemska som uttryck för de lefvande. Då våra nordiska för
fäder härjade och delvis beherskade sträckor af Englands östra kust,
hade de med sig en mängd ord, som ännu, ehuru tillbakasatta, åter
finnas i East-Riding’s och angränsande provinsers folkmål, bland andra
ordet Jul. Man hör det ännu, men sjunket, i Yuleclog, den stora
vedklossen som är oundgänglig för julbrasan, och de små barnen
ropa sitt yule, yule, utan att någon vet hvad det betyder.
Vi hafva hittills, med ledning af den metod språkvetenskapen
uppstält, och med begagnande af några bland de vunna resultaten,
kastat en blick på språkets växt och därunder sett, huru det af ett
ringa material kunnat utveckla sig till en beundransvärd mångfald och
rikedom. Vi hafva åtminstone till en viss grad lärt oss förstå, huru
ett inskränkt antal af enkla, sannolikt enstafviga rotord kunnat räcka
till för aflägsna förfäders begränsade tankeområde och meddelniugs
behof, och vi fatta det än bättre, om vi aktgifva på de yngsta språk
byggarnes första försök i meddelandets konst. »Gossen hungrig, äta
mat», »barnet trött, gå sofva,» i sådana, visserligen icke cicero
niauskt afrundade, men ändå fullt begripliga satser talar den begyn
nande mänskliga intelligensen. Vi hafva sålunda fått titta litet in i
språkbyggarnes verkstad, men hvarifrån hafva de heratat sitt grund
ämne, själfva rötterna? Detta förer oss tillbaka till den stora frågan
om språkets ursprung: endast i största korthet kunna vi här beröra
de olika sätt, på hvilka den blifvit besvarad.
1 Dessa båda ord tyckas hafva ett visst inre sammanhang, efter som de ofta
sammanställas, såsom i Ragnar Lodbroks bekanta ord; så och i versen »grisir gjalda
pessir gömul svin valda». »Gainob förekommer sällsynt hos BeowulfE; »stor» förekom
mer ock enstaka i anglosaxiskan. »Göra» torde ha frändskap med sanskrits kri,
karu o. s. v., men saknas i alla germaniska och romerska språken.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
