Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. B
till en ljudande malm, glömmer lian att kalla tungan för kläppen i
klockan. Den fräjdade språkforskaren har emellertid på senare tiden
alldeles öfvergifvit sin förra åsigt och anslutit sig till fransmannen
Noiré’s teori, enligt hvilken språket skulle hafva sitt ursprung i vissa
mauingsron, hvarmed kroppsarbetare ofta nog vid gemensamma arbeten
uppmuntra hvarandra. Vi känna ej i första hand Noirés arbeten, och
kunna således ej med full sakkännedom yttra oss därom, men om det
än kan vara rimligt, att sjömansropen »hakan», »låtgå» eller pålningsman
skapets kadansmässiga maning till hejaren, »opp i topp, opp i topp,
så fall», kunnat gifva upphof till något enstaka verb, hvilket ordslag
tvifvelsutan är det äldsta i språket, så möter oss likväl genast den
invändningen, att i mänsklighetens gryning, när mänuiskotungan först
rördes till språk, fuunos sannolikt inga arbetskompanier, som behöfde
uppmuntra hvarandra med dylika maningsrop. Det var individer,
makar, syskon, föräldrar och barn, husbonde och tjänare, som med
delandets nödtvång först bragte till att tala. Den ensamme behöfver
inga ord, och Adam, som efter jehovistens berättelse af skaparen fram
kallades att gifva djuren namn, skulle aldrig hafva mottagit en sådan
befallning, om det icke varit för att han med Eva skulle kunna tala
om deras medvarelser. Den egyptiska legenden berättar att en faraon,
som ville veta hvilket språk människan af naturen talade, han var
nämligen, ä priori, en anhängare af dingdong-teorien, lät från födel
sen hvar för sig inspärra ett par tvillingar, och att det första ord de
hvar för sig uttalade var hékos, som på feniciska skulle betyda bröd;
feniciskan, en helsyster till hebreiskan, borde således hafva varit
mänsklighetens ursprung. Men sanningen är, att ingen talar utan att
förut höra andra tala, och om de båda barnen fått lefva tillsamman,
skulle de snart nog för sin enskilda räkning hafva bildat sig ett språk,
ehuru visserligen hvarken hebreiska eller feniciska.
Sedan språkvetenskapen i första perioden trampat ut sina barn
skor och i den andra småningom låtit den svärmiska ungdomens till
en alt omfattande verldsförklaring sträfvånde, men i botten högst
grumliga föreställningar fåra för den pröfvande mannaålderns mognade
erfarenhet, inträder hon i det positiva kunskapsskedet, och där äro vi
nu hamnade med Whitney i spetsen; där träffa vi ock prof. Tegnér
i sällskap med sådana män som Madvig och de flesta af samtidens
mest betydande språkforskare. Hvad en positivism i språkvetenskapen
vill säga, behöfver säkert för ingen af dem som med någon uppmärk-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
