Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lIVAD ÄR "SPRÅKVETENSKAP"?
samhet följt den föregående framställningen, många ord till förklaring.
Språket är ett redskap för meddelande man och man emellan, icke
uppfunnet af någon enstaka tänkare, utan ett sarafäldt verk af hela
mänskligheten, uppsprunget ur ett naturligt behof och från en ringa
början genom otaliga generationer utveekladt till sin nuvarande full
ändning, för att genom en ny oöfverskådlig räcka af slägtleder än
vidare fullkomnas. Det är icke tanken själf, men ett nödvändigt
verktyg för den utvecklade tanken. Må ingen stöta sig på denna
åskådning, såsom en ringaktning af en himmelsk gåfva. Människan
fick i och med sin daning förmögenheter, genom hvilkas trogna och
trägna utbildande hon sattes i stånd att göra sig naturens krafter un
derdåniga, besegla hafven, konstruera underbara maskiner, förvandla
de vidrigaste ämnen till vällukter och låta solljuset måla bilder åt sig;
men ingen föddes fullfärdig skeppsbyggare, lokomotivkonstruktör,
kemisk fabrikant eller fotograf. Vi hafva med afsigt talat om »språk
byggare», liksom vi icke ett ögonblick skulle tveka att tala om »sam
hällsbyggare», ty både språk och samhälle äro människoverk, hvarvid
vi alla omedvetet lägga handen. Och då vi orda om språkauden eller
om språkets lagar, mena vi visst icke metafysik: språkets ande är
ingen ting annat än summan eller resultaten af de andliga krafter,
som arbeta hos de språktalande. Max Muller har velat draga språk
forskningen inom naturvetenskapernas råmärken, tydligen under trycket
af den schellingska naturfilosofien, och efter honom hafva andra drifvit
samma lära. Så ville ju den snillrike, alt för tidigt bortgångne
August Schleicher tillämpa de darwinska teorierna på språkets utveck
lingsprocess, och han uppfann till och med ett slags algebraisk be
teckning för dess morfologiska förändringar. Väl går språkvetenskapen
i sin nyaste gestalt induktivt tillväga liksom den moderna naturforsk
ningen; den säger ingen ting annat än hvad den själf sett, eller
hvad den genom säkra analogier kan sluta till, men den är väsent
ligen en historisk vetenskap, ty den rörer sig uteslutande med
företeelserna inom människolifvet. Efter Whitney’s klara och full
ständiga utredning föreställa vi oss, att den saken icke vidare behöfver
diskuteras.
Väl möter härvid den invändningen, att då språket yttrar sig i
ljud, måste språkvetenskapen också omfatta talorganens anatomi, läran
om ljudvågorna och annat sådant, hvarigenom den naturligen in
tvingas bland de fysiska kunskapsarterna. Svaret är icke svårt att
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
