Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. B
finna. Talorganen tjäna tillika flere andra ändamål än språket, och
det fins andra språk än det talade, ehuru visserligen ljudspråket, så
som det ojämförligt mest användbara, äfven är det ojämförligt mest
använda. Forntidens vårdkasar voro ett språk, som icke saknade sin
vältalighet, när de berättade om Trojas fall, eller om segrande själf
försvar mot öfvermäktiga fiender; blänkfyrarne kring våra kuster tala
till sjömannen ett språk, som han förstår; järnvägssemaforen ropar till
lokomotivföraren en ganska meningsfull varning, och medelst det nu
allmänt antagna internationela flaggsystemet kunna skeppen ute på
hafvet föra långa, omständliga samtal med hvarandra. Framför alt
låtom oss ej glömma de döfstumme: de tala nästan lika fullkomligt
med sina tecken som vi med våra ljud. Och huru skådespelaren
talar med minspel, blickar och åtbörder, därom behöfva vi ej påminna
någon, som sett en Adelaide Ristori tolka Alfieri, Corneille, Shake
spear eller Schiller, och som så väl begripit hvad hon ville säga, äfven
om han förstod rätt litet af det hon sade.
På senare tiden hafva språkforskare af hög rang, såsom Steinthal,
Lazarus och flere, mycket sysselsatt sig med hvad man kallat folk
psykologi, ett ord som väl bör betyda läran om nationernas kollektiva
själsförmögenheter, hvarur bland annat språkets öfverensstämraelse
med folkkarakteren skulle låta sig vetenskapligt deduceras. Metoden
har tydHg frändskap med den schellingska naturmystiken, och det
behöfver knapt sägas, att den ytterst hvilar på den metafysiska upp
fattningen af språkets uppkomst. Den strängare språkvetenskapen har
därmed, synes oss, alls ingen ting att göra, ehuru ämnet i sig själft
onekligen är högst lockande. Man frågar till exempel, hvarför just
verldens tre största religionsstiftere uppstått inom folk med semitiskt
tungomål, och folkpsykologien svarar med en erinran om de djupa
semitiska gutturalljuden, som lära vara naturliga uttryck af semiternas
djupa religiösa känsla. Men spanskans och holländskans gutturalljud
äro nästan lika djupa, utan att dessa nationer, åtminstone i våra dagar,
gjort sig bemärkta för religiös ifver. Utan tvifvel är det semiternas
starka känsla för naturens höghet, deras lika starka sinne för ovilkorlig
lydnad, som icke tillåter några invändningar, deras djupa vördnad för
auktoriteten, som gör dem så fanatiska i häfdandet af auktoritetens rätt,
så brinnande i sin tro och så eldiga i sin proselytism: utan tvifvel
kan man i hebréernas religiösa poesi, med dess glödande färgprakt
och dess berömda parallelism, som, i saknad af de äldre och nyare
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
