Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD ÄR "SPRÅKVETENSKAP"?
europeiska språkens otaliga kausalpartiklar och smidiga satsförbindelser,
ställer satserna bredvid hvarandra, snart sagdt utan annat band
än idéassociationens, se en återspegling af deras religiöst anlagda
lynne.
Utan tvifvel kan man ock med full rätt säga, att den moderna
tyskan, med sin nästan onaturliga lätthet för härledning och samman
sättning, är filosofiens af evighet utkorade tungomål, nämligen den
tyska filosofiens, med dess många grumliga föreställningar och fan
tastiska deduktionssprång. Därför är det väl också, som våra skol
lagstiftare infört latinskrifningen i vår högre undervisning, att romar
språkets strängare tanketukt och armod på uttryck för sväfvande idéer
skulle hos de uppväxande tänkarne stäfja dessas alt för luxurierande
växt. De romaniska språken bevara i vidsträckt grad latinets mått
fulla klarhet, på samma gång de genom sin analytiska karakter hafva
större medel att uttrycka tankens skiftande nyanser, hvartill dock ingen
flexion, den må vara så yppig som hälst, är fullt tillräcklig. Måhända
skola i en framtid äfven de böjningslösa enstafviga språken spela en
roll i vår uppfostran, till äfventyrs kinesiskan, såsom medel ,att ut
bilda sinnet för ett fint och spirituelt causerie. Åtminstone hafva vi
hört den berömda sinologen Stanislas Julien berätta, att han på många
år aldrig kunnat somna utan att först hafva några timmar läst en
kinesisk roman eller komedi.
Vi hafva sett något af hvad språkvetenskapen har att säga oss,
och därmed måste vi för tillfället låta oss nöja. Vi tillägga blott,
att intet af de särskilda språken fullkomligt täcker ett annat; hvar
och en som talar eller skrifver ett främmande språk erfar snart, huru
mycket han måste foga sin tankegång efter fordringarna af det
tungomål han för tillfället begagnar. Men icke nog därmed. Pro
fessor Tegnér anmärker riktigt, att hofdamens svenska är en helt
annan än ladugårdspigans, hvilket är naturligt, emedan, fastän orden
ljuda lika, de talandes föreställningssferer äro så väsentligen olika.
Än mer: ingen människa talar strängt taget fullkomligt samma språk
som den andra. Icke ens namnen på konkreta föremål fattas fullt
sammanstämmande, ehuru visserligen tillräckligt samstämmigt för det
vanliga meddelandets behof. För den ena är en viss egenskap eller
omständighet öfvervägande vid nämnandet, för den andra en annan,
och själfva vetenskapen omflyttar efter ändrade klassifikationsgruuder
ej sällan ett föremål ur en grupp i en annan, så att hvad vi trott
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
