Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. B
vara en växt kan befinnas vara ett djur, o. s. v. Detta hindrar oss
emellertid icke att i de dagliga förrättningarna göra oss tillräckligt
begripliga för våra medmänniskor.
En engelsk lexikograf lärer hafva berömt sig däröfver, att han
kunnat sammantränga de olika betydelserna af adjektivet good under
40 rubriker och 24 fraser. En fullständigare ordbok öfver något af
de vigtigare moderna språken upptager i regeln 100 å 150,000 ord,
men medräknas de olika betydelser, i hvilka flertalet af dessa före
komma, får man, 15 å Ifi millioner böjningsformer oberäknadt, minst
en million begrepp eller begreppsnyanser, och den språktalarc, som af
dessa känner och använder hundradedelen, kan anses såsom särdeles
rikt begåfvad. Men med undantag af relationsorden äro alla öfriga
till sitt innehåll i viss mån elastiska, så att de för den ena kunna
betyda litet mer, för den andra litet mindre. Hvad som är en koja
för den rike, är ett palats för den fattige, hvad som är skönt för
en, synes ej sällan rent oskönt, kanske vederstyggligt, för en annan.
Hvad två, fyra, femton, rät vinkel, periferi, radie, kAmdratrot är,
därom äro alla öfverens, men längre räcker icke häller enigheten.
Hvar är gränsen mellan mycket och litet, hög och låg? Jag blir
du för en annan, han för en tredje: ett fartygs däck är därnere för
toppgasten, men däruppe för eldaren.
Ty, låtom oss väl ihågkomma, att orden icke äro definitioner
utan tecken sinnebilder i vissa fall, de så kallade onomatopéerna,
brak, fracas, bräka, stridere, snarl, splash, briillen; i andra fall god
tyckliga, som lägo den första talaren närmast till hands och af de
efterföljande godkändes utan diskussion, som man säger. Oi’den och
deras förbindelser äro för talaren, hvad färger och perspektiv äro för
målaren: båda antyda mer än de beskrifva. Vilden ser i den vack
raste landskapstafla endast färgklumpar och suddiga linier, då den
bildade däri läser så att säga en öfversättning af den landskapsbild
han bär inom sig. Men för två åskådare, om än af ungefär lika
bildningsgrad, är bilden ändå icke fullt densamma, ty hvardera in
lägger däri något af sitt eget hjärtas fatabur. På samma sätt för
håller det sig med språket, att vi, såsom aposteln säger, »förstå en
dels», ty vi kunna icke ransaka talarens hjärta. För de öfversinnliga
begreppen äro de sinnliga måtten och vigterna icke justerade: vi
bruka orden tro, själ, evig, frihet, ideal, själfstyrelse, pligt, heder, för
bindelse m. fl. i den mening de hafva för oss själfva, utan någon
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
