Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND.
till föregående beskrifningar särskildt Paijknlls (docent i geologi vid
Upsala Universitet, hvilken vistades sommaren 1865 å Island).
Vackra och storartade vattenfall eger denna del af Island flera,
och författaren har ej haller glömt dem. Så beskrifver han sid. 247
Merkiafoss: »en ganske ejendommelig foss, i det man ser åen
øverst i lien, derpå forsvinder den og kommer først frem længere
nede, hvor der er en stejl klippe med fire runde i en lodret linje
stående huller; ud af det nederste kommer nu fossen, men når der
er meget vand i den, skal den styrte ud af dem alle fire». Vidare
sid. 268 Gljufrafoss, »der falder lodret ned fra fjældkanteu, for en del
skjult af klippeblokke, der skyder sig frem fra begge sider, så at de
for oven når sammen men for neden lader en spalte åben, så at man
kun ser fossen straks på den øverste fjældkant og derpå gennem åb
ningen mellem klipperne længst nede forvandlet til støvregn fuld
stændig mindende om et kæmpemæssigt styrtebadsapparat; ved at
bestige en af de omtalte klippeblokke kan man følge den lodrette
vandsøjles gradvise forvandling gennem hvidt skum til perlende
regndråber. Kun kort herfra træller man den anseligere skönne
Seljalandsfoss (30—40 fv. höj) 1, der falder i en bue ned fra den
fremad ludende klippe, så at man kan gå rundt om fossen, hvis
vandmasse falder sydende og brusende ued i et rundt bassin». Slut
ligen Skögafoss sid. 275, »sydlandets skønneste foss, der med en til
syneladende betydelig vandmasse styrter sig lodret ned fra kanten
af en ellers gronklædt li Fossen er omtr. 100 alen höj og
temlig bred, lodret og aldeles jævn og udelt, dog adskilles i vand
massen eller denne er ligesom sammensat af 10—12 parallelt
nedfalleude skumsöjler».
Kätt egendomliga äro också de många grottor, som förekomma
här, och författaren omnämner flera. De äro ofta till sin form nästan
som en tunnel, hvälfda, hvarvid dock den aflånga formen hos en och
annan mer närmar sig den runda. Så små äro de ej häller: en är
t. ex. omkring 40—45 fot lång och så pass hög, att en man kan stå
i det närmaste upprätt; en annan 30—35 fot lång, II fot bred och
9—lo fot hög. Tvänne dylika uytjas som tingshus, men för öfrigt
användas de vanligen till hölador, fårstall o. s. v., i synnerhet om de
ligga i närheten af en gård. En dylik användning förekom ock i
forntiden; så t. ex. begagnades grottor till ladugård i 12:te århun
dradet vid Oddi, Säraund Frodes bostad.
Enligt den plan, författaren i sitt arbete fullföljer, meddelar han
där och hvar historiska upplysningar, naturligtvis hufvudsakligast om
Islands historia, och dessa äro pröfvade med omsorg och valda med
urskilning samt visa, att författaren varit väl bekant med källorna.
1 Enligt Paijkull »af bortåt 300 fots höjd».
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
