Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Så i Fasti 111, 160.
VIKTOR RYDBERG.
skogarne brinna, floderna uttorka, Nilen flyr och döljer sitt hufvud under
årtusen i Afrikas inre tills det ändtligen återupptäckes af Grant och
Speeke.
Lika begifven på astronomiska utflygter som Ovidius är Lucanus,
kejsar Neros vän och offer, författaren till Pharsalia, den romerska
frihetskänslans svanesång. Och här möter oss ett märkligt och fram
tidsdigert tecken: Lucanus’ skildringar af himmelens företeelser bära en
öfvervägande astrologisk färgton, som ännu Ovidius saknar på sin palett,
ehuru han någon gång gör en antydan på astrologiska läror. 1 Också
kommer Lucanus att varda af betydelse för den undersökning, som
snart skall föreläggas läsaren.
Emellertid hade Hyginus, kejsar Augustus’ bibliotekarie, skrifvit
sitt astronomisk-mytologiska verk och astrologien genom Manilius, en
samtida till Augustus och Tiberius, gjort sitt inträde i Roms poetiska
literatur, dock ännu endast på undervisningsdiktens område. Manilius’
verk Astronomicon i fem böcker har, ehuru något styrnpadt, beva
rat sig genom århundradena. Ämnet, som han föreläde sig till behand
ling hans dikt vill vara en lärobok i astrologi är väl ett af de
motsträfvigaste mot poetisk framställning, som man gärna kan föreställa
sig. Han erkänner det själf, och prisar de skalder lycklige, som kunnat
välja så lockande och fogliga ämnen som striderna kring Ilion och
Thebe. Det låter icke neka sig, att han åstadkommit hvad som ligger
inom mänsklig förmåga för att göra ett sådant poem njutbart. Med
fyndighet och åskådlighet framställer han äfven de torraste och mest
invecklade lärosatser, hans hexametrar äro ofta välljudande, och när
han misstänker, att läsarne börja tröttna, förfriskar han dem med anslå
ende tänkespråk, religionsfilosofiska funderingar och små mytisk-poetiska
ströftåg. Han behöfde ej häller klaga öfver brist på läsare, ty astrolo
gien började nu från de östra landen, där hon af ålder varit hemma,
ett verkligt segertåg genom Italien, och Manilius’ Astronomicon bars
med i triumfen. Det enda, som kunde läggas hans dikt till last, var,
att hon icke fullständigt uttömmer sitt ämne. Hon sysselsätter sig
nästan uteslutande med djurkretstecknens egenskaper och försummar
planeternas. Försummelsen godtgjordes i kejsar Konstantins’ tid genom
Julius Firmicus Maternas, som skänkte romarne en utförlig lärobok i
planetastrologien, hvari hvarenda möjlig aspekt är på det noggrannaste
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
