Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
sats, att Galfrid på något sätt, hvilket det nu må vara, stiftat bekant
skap med innehållet af denna sibyllin åtminstone i enskilda punkter.
Villigt erkänner härvid den aktade vetenskapsmannen riktigheten
i allmänhet af det utslag, hvartill sibyllinkunskapens historia kommit,
att nämligen den europeiska västern under medeltiden icke kände mer
af sibyllinerna än hvad Lactantius och Augustinus meddelat. Men
enär ingendera af desse kyrkofäder lemnat det ringaste utdrag eller
yttrat ett enda ord om stjärnestriden i femte sibyllinen, och då likväl
Galfrids Merlinprofetia företer en sådan likhetspunkt med denna; så
måste Galfrid enligt prof. Bugges mening räknas till de undantag han
vill göra från den af sibyllinforskningen faststälda regeln, och han för
modar, att den kännedom, vår walesare röjer om det grekisk-egyptiska
verket, beror på förbindelser med Byzans under en jämförelsevis
sen tid.
Den ifrågavarande likhetspunkten, som prof. Bugge förklarar vara
afgörande för frågan, och som i hvarje fall varit den bestämmande för
hans öfvertygelse, är denna: sibyllisten låter morgonstjärnan stiga på
lejonets rygg; Galfrid låter jungfrun stiga på skyttens. »Denna så egen
domliga föreställning», anmärker prof. Bugge, »att den ena stjärnbilden
stiger på den andras rygg, kan icke finnas i två dikter, som ej stå i
någon historisk förbindelse med hvarandra.»
Vi skola nedanför ådagalägga, att den föreställning prof. Bugge
anser vara så egendomlig, att hon måste vara hemtad från Byzans och
från deg obskure sibyllisten, är tvärt om vanlig i sen-antikens och
medeltidens västerländska föreställningskretsar, och vi skola då äfven
pröfva andra förmenta paralleler mellan sibyllisten och Galfrid. Först
vilja vi dock framlägga själfva dokumenten i saken och förhöra Luca
nus, hvilken såsom äldre än sibyllisten och såsom tillhörande den la
tinska, af Galfrids samtid och omgifning kända literaturen må få
vitna först.
Sibyllinens stjärneskildring.
Solen den strålandes hot jag såg i himmelens stjärnor,
Månens rysliga hamn jag såg i den ljungande blixten.
Stjärnorna började krig, och Gud- beviljade fäjden.
Ty emot solen tände sig långa flammor i uppror,
Och på lejonets rygg stred stående morgonens stjärna.
Paret af månens horn hade ändrat sin rundade skepnad,
Tjuren den unge vardt stött af gemshornbärarn i nacken,
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
