Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTROLOGIEN OCH MERLIN.
vinter. Hvarför det är tvillingarne, som ropa Vattumannen till att ösa
ur himmelens källor, och hvarför Vattumannen lyder dem, har redan
ofvanför påpekats och skall längre ned ytterligare förklaras, då astro
logiens besynnerliga lära om syn- och hörselförbindelser mellan de olika
djurkretstecknen framställes. Här må endast tilläggas, att enligt denna
lära är tvillingarnes tecken det enda, som kan ropa till vattumaunen,
och vattumaunen den ende, som kan höra tvillingarne, hvarför också
Manilius (11, 511) sjunger, att »den nakne Vattumannen riktar sitt öra
åt tvillingarne-» :
Ät nudus geminis intendit aquarius aurem,
likasom tvillingarne å sin sida hafva öra endast för »ynglingen, som ur
sin urna gjuter eviga böljor åt fiskarne» (Man. 11, 491 f.).
Vill man nödvändigt söka källor och paralleler till Galfrids ifråga
varande ord, har man således sådana af påtaglig och slående beskaffen
het i den astrologiska literatur, som var gängse i västerlandet, stod på
dess klosterbokhyllor och af Galfrids samtid med ifver studerades.
Medan sibyllistens stjärneskildring kan kännetecknas som ett enda
fortgående ilsket slagsmål och mördande mellan stjärnebilderna, yttrar
Galfrid icke enda ord om något handgänge emellan dem. Då han låter
deras banor förvirras, huru nära låg icke då den föreställning, att de
under sitt oordnade kringlöpande hade sammanstött och råkat i öppen
strid, hälst när man betänker, att det mellan planeterna och tecknen
råder, alt ifrån tidernas morgon, ej endast vänskap utan äfven fiend
skap och stämplingar? Icke förty har han ej begagnat sig af denna
föreställning, för att däraf skapa ett inbördeskrig på himmelen. Den
karakter, hvarmed stjärnorna uppträda i Merlinprofetian, är den af sorg,
smärta, harm och vrede öfver människornas synder. För dessa synders
skull, men ej för att sins emellan slås, förvirra de sina banor. För
deras skull gråta, förmörkas och försvinna de människovänligt sinnade
bland himmelens ljus; för deras skull framträda de skadliga stjärnorna
hotfullt och förskräckande. Hos Galfrid som hos Lucanus utslungar
skorpionen flammor, blottar Orion svärdet, ej för att skjuta eller hugga
bland stjärnorna därom förmäler ingendera af författarne något utan
för att skrämma det brottsliga slägtet med ödesdigra förebud. De af
Galfrid omtalade vredesutbrotten återfinnas alla hos Lucanus, som icke
afsett att med dem skildra vare sig ett mördande bland stjärnorna eller
verldstillintetgörelsen. Hos båda hotar Mars, byter Merkurius om håll
ning, bådar Saturnus stormregn och pest, flammar skorpionens svans
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
