Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
örnen, bägaren in. fl. hafva roller att utföra i hans allegoriska skildring
af Britanniens framtida öden. Yid ett tillfälle (§ 129) förkunnar Merlin,
att oxen skall genomtrampa lejonet (leonem percutiet taurus), samt att
den som i skördeanden bär skäran skall ställa sig in under lejonet (suppo
netur leoni in messe falcifer).’ Tabellen visar oss oxen stående öfver
lejonet, samt skorpionen, skördeandens och höstens fasta tecken, stäld
under detsamma. Bärare af skäran kallas skorpionen för sin böjda
gaddbeväpnade svans. Skäran bär han ännu i den figur ni, hvarmed
nutidens astronomiska verk beteckna honom.
Vår tabell åtnöjer sig icke ens med dessa anspråk. Han vill göra
oss troligt, att Galfrid begagnat honom i en alldeles speciel punkt, lånat
af honom en åskådligt målande enskildhet, som har sitt intresse för
stjärnbildfigurernas historia. Då nämligen Galfrid låter Merlin förutsäga,
att oxen skall genomtrampa lejonet, så tillägges, att han skall göra det
med sin högra fot (leonem dextro pede percutiet taurus). Tabellen visar
oss, att om oxen skall utföra denna bragd, måste det ske med högra
foten, ty den vänstra har en liggande in åt böjd ställning.
Detta noggranna sammanträffande kräfver några upplysningar om
vår tabellfigurs ålder och anor. I likhet med sina kamrater inom djur
kretsen är han troget aftecknad ur en paleotyp, tryckt år 1491 af Er
hard Ratdolt i Venedig, sedermera i Augsburg. Paleotypen är tryckt
efter ett astrologiskt manuskript, författadt af den på sin tid ryktbare
Guido Bonatti, född omkring år 1230, professor vid universitetet i Paris,
slutligen fransiskanmunk. Vi hafva jämfört paleotypens tabellfigurer
med andra, som förekomma i gamla astrologiska verk, och funnit dem
utförda efter samma mönster. Att detta mönster upptogs under medel
tiden af slägte efter slägte, är icke förvånande, enär, såsom längre fram
skall visas, djurkretsfigurernas häfdvunna gestaltning har största bety
delse för själfva de astrologiska dogmerna. Snarare är det då förvå
nande, att man hos några af dessa tabellfigurer märker små afvikelser
frän häfden, ehuru det kräfts mer än ett årtusen, för att frambringa
dera. Men hvad särskildt oxens skepnad vidkommer, är det fullkom
ligt visst, att han under hela medeltiden och hela den sen-antika tiden
haft det utseende, som paleotypen och vår tabell visa. Sådan vi se
honom har redan Manilius skildrat honom, därvid icke förgätande att
anmärka, att oxen är halt och har sin ena fot inåt krökt:
taurus
succidit incurvo claudus pede. (Astron. 11, 258 f.)
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
