Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUG. STRINDBERG, SVENSKA FOLKET.
Man vore böjd att fråga sig, om den som skrifvit dessa rader
någonsin sett Geijers arbeten. 1 Svenska Folkets Historia lika väl
som i Svea Rikes Häfder bar ju dock denne skarpsynte forskare gif
vit bevis på, både huru han redan för ett halft århundrade sedan för
stod att uppfatta kulturhistoriens vigt, och att han kände de inom
detta forskningsområde då vunna resultaten på ett sätt, som är egnadt
att väcka beundran, icke tadel. Det kan icke läggas Geijer till last,
att han ej visste, hvad ingen på hans tid ännu kände, utan först en
senare tids mödosamma forskning bragt i dagen. Men man kan med
skäl klandra dem, hvilka i våra dagar uppträda såsom författare inom
kulturhistoriens område, utan att hafva tagit mer än en ytlig känne
dom om det nu föreliggande materialet.
Påståendet, att Geijer icke till svenska folket räknat andra sam
hällsmedlemmar än konungens tjänare, är så stridande emot sanningen,
att man kunde frestas misstänka, det herr Strindbergs arbete mindre
vore ämnadt att blifva opartisk historia än en skrift afsedd att alstra sön
dring mellan samhällets olika lager och. att tjäna politiska syften.
Samma intryck tränger sig på oss vid läsningen af mången sida
i det nu utgifna häftet, såsom då det heter (sid. 65): »När stormannen
slagit under sig frukterna af andras arbete och befunnits lämplig för
despotieus ändamål, blef han riddare». Att dessa ord innebära en stor
orättvisa, borde hvar och en veta, som känner något af medeltidens
historia, ty riddareväsendet var ett efter den tidens förhållanden läm
padt försök att vinna hängifva stridsmän för lifvets högre ideela mål,
och den ed, med hvilken den blifvande riddaren förband sig till rid
derliga dygder, till ridderlig ära och tro, torde hafva hållits lika helig
som någon annan ed.
Ej mindre obefogad är den beskyllning, herr Strindberg sid. 79
riktar mot den svenska medeltidens riddare, då han säger dennes ende
uppgift vara »att försvara det gods, som icke alltid så otvifvelaktigt
är hans, ty han eger icke alltid odlarens eller ens den förstkommandes
rätt till den mark han besitter». Hundratals till våra dagar från medel
tiden bevarade köpebref och andra handlingar visa dock, att stormän
nen, både de verldsliga och de andliga, plägade förvärfva sin jord på
lika ärligt sätt som bönderna.
Herr Strindbergs yttrande (sid. 65), att som riddaren »icke kunde
skrifva sitt namn, fick han låta måla sitt bomärke, hvilket kallades
hans vapen», kan ej uppfattas annorlunda, än att riddaren i stället för
ogenhändig namnunderskrift lät under sina bref måla sitt bomärke,
och att samma bomärke sågs på hans vapensköld. Hvar och en, som
sett en samling bref från medeltiden, vet dock, att riddare liksom
andra frälsemän då brukade bekräfta riktigheten af en skrifven hand
ling oj genom att rita dit sitt bomärke, hvilket tillhör en senare tid,
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
